Stora visioner för den kristna kanalen

Den kristna radio- och tv-kanalen Kanal Hayat har under åren nått ut till miljontals i Turkiet och närliggande länder. Vi har samtalat med en av teamledarna på kanalen om kanalen och arbetet framåt. Av säkerhetsskäl kan vi inte avslöja hans namn.

Vad är drivkraften i ditt arbete?

Innan jag började jobba på Kanal Hayat, arbetade jag inom affärsvärlden och hade mycket pengar men ingen tid för familjen. Dessutom insåg jag att ju mer jag tjänar, desto större blev begäret. Allt arbete handlade om att fylla ett tomrum. Om du hade frågat mig för sex år sedan, om jag vill ge mitt liv för människor i Turkiet, hade jag svarat nej, eftersom jobbet är tufft. Men jag vet att det är Guds verk och därför gör jag det. Om det inte finns några svårigheter, då gör vi antagligen jobbet fel. Fienden försöker skrämma oss genom problem och hinder.

När jag blev introducerad för det arbete som församlingar gör i Turkiet, då gick det upp för mig att jag är i en kyrka som byggdes under apostlarnas tid och efter 2000 år är den fortfarande där. Det handlar om ett land med gedigen kristen historia. Det väckte en gnista i mig, att arbetet för Guds rike är det enda som består i evighet. Vi kan inte köpa in oss till himlen med pengar. Välsignelse är värt mycket mer än alla tillgångar på jorden. Att jobba för Gud är i slutändan en mycket bättre investering, det kommer att räcka längre, till och med i evighet. 

Vad är du mest förväntansfull över för Kanal Hayat framöver?

Vi har haft en av de svåraste tiderna för kanalen under alla år och vi förstår nu att det var en rensningsprocess. Vi hade stora svårigheter inom alla områden, allt från sjukdomar i teamet till olika konflikter. Arbetet sker i området där motstånd är förväntat, men vi kände oss försvagade i teamet. Gud är trofast och mitt i alla problem gav arbetet mycket god frukt. Aldrig tidigare har vi sett så många komma till Jesus som nu. Jag är glad att vara vid liv och att arbetet med Kanal Hayat överlevde.

När vi hade ett möte om framtiden, delade jag min dröm med teamet för det kommande året: Jag vill se en människa i Turkiet bli frälst varje dag. Vi trodde att det var ett modigt och högt mål men några veckor senare sa mina medarbetare: “Det blir svårt med det målet, eftersom det redan händer! Vi hinner inte att rapportera om det för att det är så mycket jobb med att ta hand om alla nyfrälsta och slussa dem vidare till lokala församlingar.” Jag trodde att jag hade presenterat ett svårt mål för oss, men Gud hade redan påbörjat något och har mycket större planer än vi själva.

Under det här året kommer vi att nå ut till ännu fler, men kanalen är bara ett verktyg; det är viktigt att de nya troende får kontakt med lokala församlingar och kommer in i en kristen gemenskap. Det är ett högt pris att betala för att bli kristen i Turkiet, man kan bli av med sitt jobb, sin familjegemenskap och sina vänner. När en turk ger sitt liv till Jesus, vet jag att det är inget lätt beslut. De möter stora sociala och finansiella konsekvenser.

Finns det något som du är rädd för?

Jag är en ganska orädd människa och har ofta sagt att ingenting skrämmer mig. Men jag var med om en erfarenhet som gjorde mig riktigt rädd. Jag hade varit på ett partnermöte där jag träffade en person som jag inte kom överens med alls. Men efter många diskussioner och en stark upplevelse av att Gud var närvarande, kom vi till en gemensam överenskommelse och i slutändan blev det ett väldigt bra möte.

Det var sen kväll när jag skulle åka hem, jag var väldigt trött och tog en taxi. Jag har aldrig varit så rädd som inne i den taxin. När den stannade, sprang jag ut så fort jag kunde och ringde till min kollega och sa: ”Jag lever!” Han svarade: ”Jag vet det, men varför ringer du?” Jag berättade att jag brukar säga att jag inte är rädd för någonting, men jag insåg att jag är rädd för djävulen. När jag skulle ta taxin, var det någon i mig som manade mig att inte gå in i bilen, men jag trodde att det var min trötthet som talade. Jag var på väg att lägga min väska i bakluckan, men ångrade mig i sista sekund och tog med mig sakerna till baksätet. Chauffören trodde att jag var konstig och när han tittade på mig genom backspegeln då såg jag den mest elaka blicken jag någonsin sett förut. Det var som en demon såg på mig och att han visste vem jag är. Allting i mig var förskräckt och alert. Den erfarenheten påminde mig om att jag är ingenting utan Gud och även om jag är livrädd så är Gud med mig.

Vilka är det största svårigheterna just nu på Kanal Hayat?

Ett av de största problemen är att hitta goda hängivna människor som hjälper till och ber. Det handlar inte bara om ekonomi utan också om bönemänniskor. Skörden är stor men arbetarna få och nyckeln är bön. Ju fler människor som ber, desto mer andlig kraft finns det. Den stunden jag tänker att jag kan åstadkomma mer när jag sitter åtta timmar på kontoret än när jag är på mina knän i åtta timmar, kommer jag att misslyckas. Det finns många människor som har försökt förstöra det som Kanal Hayat har byggt upp, men de har misslyckats. Det som verkligen har varit påfrestande för arbetet är splittringen, men om vi förenar oss finns det inga gränser för vad vi kan göra för Guds rike.