Hoppa till innehåll

När barmhärtighet blir liv

Mitya och teamet är Guds händer och fötter för övergivna, sjuka och ensamma barn. Foto: Lisa Yakurim

På en barncanceravdelning i Sibirien sitter någon vid ett barns säng. En annan leder ett samtal med föräldrar i kris. Mitt i sjukdom, ensamhet och utsatthet växer ett arbete där barmhärtighet får ansikten – och där hoppet sakta börjar spira.

Barmhärtighet är ledordet för Mitya och teamet som arbetar på barncancersjukhus, barnhospis och barnhem i Sibirien. Det är konkreta gärningar, genomsyrade av bön och nåd, som ger många barn ett värdigare liv. Mitya berättar att teamet befinner sig i en tillväxtfas och att Gud lär dem mycket. Att kontinuerligt öva sig i ödmjukhet, samtidigt som Gud ger mod, tålamod och uthållighet i arbetet, har format deras karaktär på djupet.

– Vi fortsätter i uppgiften som ligger framför oss och söker ständigt sätt att utveckla arbetet. Samtidigt är vi noga med att ta hand om vårt andliga, emotionella och fysiska välmående, säger Mitya.

Teamet växer hela tiden och kan nu arbeta med ett mentorsprogram för tonåringar på barnhem. Genom att bygga relationer öppnas möjligheter att bjuda in dem till kyrkan och ungdomssamlingar. Arbetet bär god frukt och varje nytt projekt ger teamet insikter i hur de kan arbeta mer effektivt och tjäna på bästa sätt.

På avdelningen för barnhematologi, med behandling av sjukdomar i blodet (som leukemi), stöttar teamet både barn och föräldrar. Några hjälper barnen, medan andra leder ett mindre gemenskapsmöte för föräldrarna. På barnhospis finns också ett team som stöttar den medicinska personalen.

– Det är en stor glädje för oss att det nu finns möjlighet att utöka arbetet och inkludera de vuxna runt omkring barnen, säger Mitya.

Barn som håller en nalle bakom ryggen.
Missionärerna har ett viktigt arbete på barnhem, där de hjälper barnen med skolan, erbjuder gemenskap och förbereder de större barnen för ett självständigt liv. Foto: Roman Bodnarchuk

Relationer som ger hopp

På barnhemmen fokuserar de också på personlig vägledning för äldre barn som förbereder sig för ett självständigt liv. Teamet hjälper dem att studera inför prov och anpassa sig till vuxenlivet. Varannan vecka träffar de ungdomarna för gemenskap, spel och uppmuntran. Många av dessa unga människor blir senare aktiva i team som tjänar på barnhemmen och deltar även i arbetet i den lokala kyrkan. Flickorna är särskilt intresserade av kreativa projekt och pojkarna av musik- och ungdomsarbete.

– Vi organiserade en resa med övernattning för de äldre barnen till en närliggande stad. Vi sov i kyrkan och alla deltog i söndagsgudstjänsten. Under lovsången såg vi att barnen sjöng med! När vi senare frågade hur det kändes, svarade de att de kände sig trygga eftersom de kände igen sångerna och att predikan var intressant. Det blev en stor uppmuntran för hela teamet, och vi fällde glädjetårar när vi såg hur Gud berörde barnen. Det bekräftade också att vi måste fortsätta i tro och lita på Gud, säger Mitya.

De besöker tre barnhem varje månad. Vid varje besök spelar de spel med barnen, lagar mat tillsammans, gör kreativa aktiviteter och har meningsfulla samtal. Besöken skapar tilllit och bygger bestående relationer. Till jul kom teamet med presenter till alla barn – noggrant utvalda och personliga. Barnen hade skrivit brev med sina önskningar, och alla fick precis vad de önskade sig. Julen är en särskilt värdefull tid då teamet kan dela evangeliet på ett naturligt sätt och glädjas tillsammans över Jesu födelse.

För barn som snart ska lämna barnhemmen anordnade de en tredagarsretreat för att stärka vänskaper och visa att relationerna kan bestå även i vuxenlivet. Varannan vecka hålls ungdomssamlingar i kyrkan för dem som vuxit upp på barnhemmen. Det blir en naturlig mötesplats där de lagar mat, firar födelsedagar, spelar spel och för meningsfulla samtal. Varje gång finns en gästtalare som tar upp relevanta ämnen. De introduceras också i kyrkans gemenskap, får möjlighet till en personlig mentor och förbereds för dop. Verksamheten växer, då många unga vuxna söker Gud och svar.

Ingen ska behöva vara ensam

Teamet besöker även barnhospis och barncanceravdelningar varje vecka. De senaste månaderna har de kunnat erbjuda mer individualiserad omsorg till barn i mycket svåra situationer – vissa ligger inlagda utan stöd från familjen och är helt ensamma. Hängivna volontärer besöker dem nu regelbundet flera gånger i veckan för att ge praktisk hjälp, omsorg och gemenskap.

– Just nu upplever vi en förnyelse i teamet. Vi ser frukten av arbetet, vilket ger styrka och uppmuntran. Nya volontärer kommer hela tiden, och vi är noga med att alla får god handledning. Vårt uppdrag – att förmedla evangeliet genom barmhärtighetsgärningar – fortsätter att växa, och vi ser hur Gud uppenbarar sin härlighet genom arbetet. Det ger många människor inspiration och glädje i Gud, säger Mitya.

Teamet erbjuder stöd och hjälp till svårt sjuka barn och deras föräldrar. Foto: Pexels

Barnen som bärs i bön

Mitya berättar också om några barn som ligger särskilt tungt på deras hjärtan. En pojke, M., är 11 månader gammal och övergavs av sina föräldrar när han var sju månader. Sedan dess har han bott på barnhospis, eftersom han föddes utan gom och inte kan äta självständigt. Han förbereds för operation och undersöks samtidigt för eventuella ytterligare komplikationer. En process för att hitta en fosterfamilj pågår. Teamet besöker honom varje vecka, leker med honom och tar med särskilda näringstillskott. M. är ett aktivt barn som behöver vuxnas kärlek och omsorg. De ber att han ska få komma till en kärleksfull familj och att hans liv ska fyllas med hopp och upprättelse.

En annan pojke, O., är åtta år och har en allvarlig blodsjukdom. Han behöver genomgå en benmärgstransplantation. Hans enda nära anhöriga är hans mormor, som är med honom på sjukhuset. Teamet har hjälpt dem med resor och förberedelser och funnits som stöd hela vägen. O. är ofta rädd och gråter; han är överväldigad av allt som händer.

– Våra hjärtan brister när vi ser ett så ungt barn lida så mycket. Tyngden av diagnoser, behandlingar och osäkerhet är svår att bära för både honom och hans mormor. Behovet av bön för O:s operation, transplantation och återhämtning är stort, liksom för styrka, frid och uthållighet för mormodern, säger Mitya.

”OM MIN FAR OCH MIN MOR ÖVERGER MIG, TAR HERREN EMOT MIG” (PS 27:10).

Mitya och teamet är Guds händer och fötter för övergivna, sjuka och ensamma barn. De låter Guds kärlek och barmhärtighet strömma genom sina liv och bli till välsignelse – och visar barnen att Gud väntar på dem och tar emot dem.

Namnet är ändrat av säkerhetsskäl.

Vill du stötta arbetet?

Swisha till 900 36 25 eller ge via bankgiro 900-3625. Märk gåvan med ”Barnsjukhus”.


Fler artiklar

Minnen från en hemlig tjänst

Skördens tid

Säg hej till Marcus Sundkvist