Hoppa till innehåll

Säg hej till vår nya direktor!

Säg hej till Magnus Alphonce, Ljus i Östers nya direktor. Magnus är 58 år, gift med Maria sedan 1989 och de har två vuxna söner, Victor och Jonathan. Hans missionsresa började genom Ljus i Öster, då Magnus och Maria blev utsända till Mongoliet 1992. Familjen har också varit missionärer i mellanöstern, där de jobbade med församlingsplantering. Sedan början av augusti är han tillbaka på Ljus i Öster i sin nya tjänst som direktor.

Magnus Alphonce är sedan början av augusti ny direktor för Ljus i Öster. Foto: Sirle Körvits

Varför vill du leda Ljus i Öster?

Det är en kombination: fokuset på de onådda, det geografiska området som stämmer överens med mina erfarenheter, det jag brinner för och vad jag drömt om sedan jag kom till tro, och möjligheten att leda ett team igen. När jag och Maria flyttade till Mongoliet 1992 som missionärer blev vi förälskade i landet, trots att det synligt inte fanns så mycket att tycka om där på 90-talet. Vi blev kvar i tio år och våra två pojkar föddes under den tiden. Därefter var vi några år i Sverige och åkte sedan ut igen, till mellanöstern och stannade tio år där också. Där jobbade vi med församlingsplantering och byggde upp ett team som skulle ta verket vidare.

I Centralasien har jag endast varit några gånger, men har bett för och drömt om området sedan slutet på 80-talet. Det geografiska området mellan Mongoliet och Turkiet, det är ”mitt” område. När vi skulle till Mongoliet blev vi utsända av Ljus i Öster och nu känns det som att jag är tillbaka, att cirkeln är sluten.

Vad driver dig i arbetet med mission för de onådda?

För mig är det en rättvisefråga. Tillgången till evangeliet är så snedfördelad i världen. Rättvisa är viktig för mig och arbetet bland de onådda är ett förbisett område. Det är orättvist att uigurer och andra onådda folk inte har tillgång till den främsta uppenbarelsen av Guds kärlek – Jesus Kristus.

Vilka möjligheter och utmaningar ser du i Ljus i Östers målområde?

Största möjligheten är våra partners där, att hjälpa dem att hitta varandra, skapa nätverk och stötta dem i att ta pionjära steg. Utmaningarna är förföljelsen, regimernas förtryck av kristna kyrkor och att det är svårt att komma in på vissa ställen. Men också, i Mongoliet till exempel, är materialismen en stor utmaning. I och med demokratin kom evangeliet men också kapitalismen ganska ohejdat från USA och Korea. Många lever för pengar och har inte tid med Jesus. Lösningen finns där i området, de behöver komma ihåg glöden för 20 år sedan och utmanas av varandra.

Vilka språk talar du?

Svenska, engelska, mongoliska och turkiska. Språk är min grej. Jag vill lära mig ryska, arabiska och mandarin också. Min vision av himlen är att det finns folk från alla stammar och språk och de talar alla sina språk. Och då har vi äntligen tid att lära oss alla dessa språk!

Fler artiklar

Kristna i Laos behöver Biblar

Ungdomar, kaffe och Jesus

”Vi måste träna nästa generation”