Safiya hittade något oväntat bland soporna

Dagen innan Safiya skulle dö, fick hon höra något som vände upp och ner på hela hennes liv. Hon berättar om sin brustenhet och vägen till helande.

Som ung kvinna var jag väldigt sjuk. En kväll sa imamen till mig: ”Det finns inget hopp för dig, du kommer att dö. Det är bättre för dig att vara med Allah än lida i sjukdom.”

När han gick, låtsades jag sova och hörde min mammas tysta gråt.

Den natten bad jag till Allah: ”Om du finns på riktigt, snälla hela mig. Jag kommer att tjäna dig i hela mitt liv om jag blir frisk.” Det tog inte ens en vecka innan jag var helt frisk!

Jag tänkte att nu måste jag börja tjäna Gud, eftersom jag blev helad. Så jag började läsa Koranen och göra Namaz och Du’a. Men jag blev besviken på det jag läste i Koranen! Snart insåg jag att det var nästan omöjligt för en kvinna att komma till paradiset, och det skulle vara helt omöjligt att följa alla regler i Koranen. Jag ville inte ens spendera evigheten med en Gud som begärde det som jag läste. Det gjorde att jag blev deprimerad, förlorande allt hopp och bestämde mig för att ta mitt liv.

Jag tänkte: ”Det är bättre för mig att dö och hamna i helvetet än att försöka behaga Allah.”

Vid den tiden studerade jag på universitetet och gick till skolan en sista dag. Jag tänkte ta livet av mig nästa dag. Men jag kände inte för att gå till lektionen så jag stannade ute på skolgården. Tre personer dök upp och började spela basket. De bjöd in mig att spela med dem. Jag tänkte: ”Jag kommer att dö imorgon, så jag kan lika gärna spela lite basket.” Vi spelade ett tag och när vi var klara frågade de plötsligt om jag visste vart jag skulle hamna när jag dör. Det vanliga svaret för en muslim är: ”Jag vet inte, men det är i Allahs händer.” Men jag visste ju, så jag svarade: ”Jag hamnar i helvetet.”

De blev lite överraskade av mitt svar, men fortsatte att berätta för mig att det finns ett sätt att undvika helvetet. Missionärer är konstiga, de säger inte allt på en gång! Jag var tvungen att fråga vad de menade och bad dem att berätta mer. Då berättade de om Jesus och det var det bästa jag någonsin hade hört! Guds kärlek, hur han blev människa i Jesus, hans liv som visade vad mänsklighet betyder och vem Gud är, hans död för våra synder och uppståndelsen som besegrade döden.

Jag var helt fascinerad och frågade: ”Hur vet ni det? Var har ni läst det?” De sa att de bara hade kommit för att spela basket och hade inte boken med sig. När jag frågade, vilken bok, svarade de: ”Bibeln”. Jag ville ha en och de sa att de kan ordna en till mig om två dagar. Men för en person som ska dö imorgon, är två dagar en väldigt lång tid. Så jag bestämde mig för att leta efter boken på marknaden, den måste finnas där om den verkligen existerar. Jag letade på marknader och i affärer i min stad, men till ingen nytta. Jag kände mig bedragen, dessa killar hade uppenbarligen ljugit för mig! Denna bok fanns ingenstans, vilket bedrägeri!

Jag stod vid en soptunna och hörde en röst inom mig som sa att jag skulle sticka min hand i soptunnan, och innan jag kunde stoppa mig själv, gjorde jag det. Jag tänkte: ”Vad håller jag på med? Tänk om någon ser mig rota i soporna?” Jag kände något med handen, tog tag i den och drog ut den från soporna. Det var ett Nya testamente på kirgiziska! Det saknade några sidor, men var i det stora hela intakt. Jag gick hem och läste det från början till slut på en gång, och jag skrattade och grät när jag läste.

Nästa dag gick jag tillbaka till skolan och berättade för alla om min upptäckt. Jag kokade över av glädje och av en iver att berätta för andra. Vissa tog emot det på ett bra sätt, andra inte. Men detta är mitt liv nu, jag är fullständigt förvandlad! Jag drömmer och ber om att fler människor ska få höra de fantastiska nyheterna i evangeliet.

Namnet är ändrat av säkerhetsskäl.