Hoppa till innehåll

Kreativa och envisa missionärer i västra Kina

Ljus i Öster ger stöd till 20 missionärer i västra Kina. Vi har träffat Eugene Bach, vår partner från Back to Jerusalem (BTJ), för att höra mer om arbetet.

Eugene Bach berättar om hur missionärer hittar på nya sätt att ta sig till de onådda i västra Kina. Foto: BTJ

Hur ser arbetet ut för missionärer i Kina?

Vi har lokala evangelister i västra Kina, eftersom majoriteten av kristna i landet finns i östra Kina där de är självbärande och stabila. Det är i västra Kina som insatser behövs och det är där de onådda folkgrupperna finns. Majoriteten av minoritetsfolkgrupperna i området är buddister, muslimer eller tillhör inhemska stamfolksgrupper. Ljus i Öster ger mest stöd till muslimska områden. Dessa regioner lider av stränga åtgärder från den kinesiska staten. Kina har upprättat läger för oliktänkande, så kallade omskolningsläger som är bevakade av militären och obligatoriska. Människor sätts på bussen och skickas till lägren för omskolning; de måste sjunga nationalsången varje morgon, studera Kinas kommunistiska historia och veta allt om kommunistpartiets lidanden med målet att bli stolta kinesiska medborgare. I dessa läger finns det bara muslimer.

Mer än 90 procent av västra Kina är onått. Missionärerna jobbar genom att skapa personliga kontakter och underjordiska församlingar växer i snabb takt. Förföljelsen är intensiv. Om det kommer fram att missionärerna får stöd från utlandet, blir de anklagade och straffade för spioneri. Dessutom blir de också förföljda av muslimer och buddister i området. Den största förföljelsen upplevs från buddister och från Tibet.

Vad är missionärernas vision?

De har dels visionen från Back to Jerusalem om att ta evangeliet tillbaka till Jerusalem. Men de har också en vision för sitt område som kommer från arbetet på 1940-talet. När jag besökte dem, träffade jag en 80-årig kvinna som hade fått en syn 1942 om en stor simbassäng med vatten som strömmade in men inget vatten kom ut. Hon delade synen med sin pastor som hade haft exakt samma dröm och tillsammans började de be om vad drömmen betyder. Pastorn fick veta att många missionärer kommer till Kina men inga sänds ut. Då bestämde kvinnan, tillsammans med sin blivande make och en lärare på en bibelskola, att de tillsammans skulle åka till Pakistan, Afghanistan, Iran, Irak, Saudiarabien och ända till Jerusalem. Det var år 1949. De kom till Xinjiang men gränsen stängdes, de arresterades och fängslades. Hennes fästman och bibelskoleläraren dog, men hon överlevde. I många år predikade hon sedan om visionen. Det visar hur Gud talar till generationer. Det är inte en slump. Visionen var inte bara för dem på 40-talet, den var för stor för dem ensam. Visionen är också till för generationer efter dem.

Hur är miljön och samhället där de bor och jobbar?

Kina blir mer och mer stängt och fler flyr från landet idag för ekonomisk frihet jämfört med för tio år sedan. Många tänker sig Kina som ett enda stort land, men det stämmer inte eftersom de olika delarna av landet skiljer sig mycket från varandra. En stor utmaning är språkbarriärerna. I en liten by kan det finnas fem olika språk eller dialekter.

Lagar i västra Kina skiljer sig från lagarna i östra Kina. Till och med som resenär behöver du olika visum för olika områden i landet. När pengar förs över mellan östra och västra Kina, bevakas och registreras transaktionen. Människor kanske tänker om Kina som ett land med stora industrier, produktion av iPhones, stora moderna byggnader och många rika människor. Men västra Kina, som är ett väldigt stort område, ser inte alls ut så. Där finns bergskedjan Himalaya och extremväder som kan vara väldigt kallt och torrt. Människor är fattiga och lever i en hård miljö. Det finns inga stora fabriker. De har kameler, de färdas med traktorer eller hästar. Människor bär traditionella muslimska, tibetanska, etniska kläder. De flesta bor i byar. Många har inte rinnande vatten i hemmen eller tillgång till utbildning. Många talar inte det officiella kinesiska språket utan talar endast sitt minoritetsspråk, eftersom de inte går i skolan. En av missionärernas största utmaningar är att hitta översättare, språkbarriärerna är ett stort problem. Det handlar inte enbart om ett främmande språk utan i en liten by kan det finnas fyra till fem olika språk eller dialekter.

En stor utmaning är språkbarriärerna. I en liten by kan det finnas fem olika språk eller dialekter. Foto: Agnieszka (Adobe Stock)

Vilka utmaningar finns det och hur hanterar missionärer dessa?

Förföljelse, språkbarriärer och ekonomi. Banktransaktioner är extremt svåra eftersom du inte kan skicka pengar från kyrkan till missionärerna utan behöver ta kontanter direkt till människorna. Vi har hittat ett hemligt sätt för att få in pengar. Evangelisterna är från östra Kina och jobbar och lever i västra Kina. De är övervakade eftersom ID och bankkontakter är digitala. När de reser, bevakas varje steg och ofta får de problem för att de reser till västra Kina. Vissa blir utkastade, andra lyckas hitta på olika historier om varför de är där och har kunnat stanna kvar. De som sparkas ut, hittar nya sätt att komma tillbaka. De försöker ta sig runt lagarna som inte är rationella. Genom att vara kreativa och envisa, hittar missionärerna lösningar på många problem. När systemet inte fungerar använder de sig av underjordiska marknader. Vårt arbete är beroende av den svarta marknaden i Kina för att kunna fortsätta med mission. Den svarta marknaden tillgodoser vårt behov av visum och penningflöden för att kunna ge stöd till missionärerna.

Vilka är missionärerna?

Alla är under 30 år och utsända från sina hemförsamlingar. Majoriteten är singlar. Alla är tränade i ett hemligt BTJ-träningscenter i Kina som vi kallar för BTJ-farmen. Det är ett träningscenter för evangelister där man lär sig jordbruk, företagande och mission. Männen blir herdar för getter och kvinnorna föder upp kycklingar och tar hand om äggen. Lantbruket har också en större mening, Jesu lära är analog med herdetanken. Studenterna brukar jorden och odlar produkter som de sedan säljer och på det sättet finansieras träningscentret. Efter att de fått specialträning sänds de till västra Kina för att plantera församlingar.

En typisk dag på träningscentret kan se ut så: klockan 4.30 är det dags att vakna och det blir bön; 6.30 är det frukost; 7.30–9.00 är det arbete på fälten; 9.00–12.00 bibelstudier och bön; 14.00–16.00 arbete på fälten igen; 16.00–19.00 bibelstudier; 19.00–20.00 middag; 21.00 är det dags att sova. Det finns både kvinnor och män på skolan, men det är fler kvinnor. All mat de äter kommer från farmen. Jag måste också berätta om gospelkycklingarna! Kinesiska missionärer föder upp hundratals kycklingar i dessa underjordiska träningscenter. När kycklingarna är väldigt små, spelar missionärerna gospelmusik på hög volym för dem när det är dags att äta. Därför kallas de för gospelkycklingar.

I västra Kina är 90 procent av folkgrupperna onådda. Människor är fattiga och lever i en hård miljö. Foto: Iryna (Adobe Stock)

Vill du vara med och stötta missionärerna i västra Kina? Gåva Märk din gåva med ”BTJ”.

Fler artiklar

Väckelsens start i Mongoliet 

Från modlöshet till välsignade möten

En sommar med Jesus