Hoppa till innehåll

Jesus räddade Aron från mörkret

En man med kortklippt frisyr tittar in i kameran och ler.

Aron hade en svår väg i livet innan han mötte Jesus. Foto: Sirle Körvits

Aron, evangelist i Centralasien, växte upp under svåra förhållanden med en kriminell far och hamnade även själv på fel sida av lagen. Men tack vare Jesus fann han till sist rätt väg. Här delar han sitt vittnesbörd:

Uppväxt i skuggan av brott

Jag jobbar som evangelist och har en fru och två barn. Jag föddes i en bergsregion som kallas för Dödsskuggans dal. Min pappa var en ond man. Han använde droger och har suttit i fängelse för att ha tagit livet en människa. Vi hade en stor vingård och odlade druvor, men min pappa hade även en stor odling av droger. Vi gick alltid runt med en rädsla för att han återigen skulle hamna i fängelse. Jag kan inte ens prata om vissa hemska saker han gjorde utan att börja gråta.

När min pappa gifte sig med min mamma, var hon skild och hade en dotter från sitt förra äktenskap. Min pappa utnyttjade dottern på de hemskaste sätt. Ingen visste vad han utsatte henne för. Han var respekterad utåt sett och jobbade på kyrkogården. Vi brukade hjälpa honom att begrava folk. Han berättade ofta för mig hur viktigt det var att vara en riktig muslim. Jag förstod inte vad han menade, för jag trodde att jag var muslim.

Första mötet med Jesus

Efter militären började jag jobba som säkerhetsvakt. På jobbet mötte jag en broder som delade evangeliet med mig för första gången i mitt liv. Vi hade stora diskussioner under ett halvårs tid. Jag hävdade att vi som kommer från Centralasien inte kunde tro på Jesus. Jag tänkte att det bara var ryssar som är kristna i våra länder. Men min nya vän ledde mig till Jesus, även om det skapade en konflikt i mig. Jag ville till himlen, samtidigt tänkte jag att ”Jag ju är muslim”. Min vän berättade att jag inte kommer förlora någonting, Jesus är inte min fiende, utan jag vinner evigheten genom att ta emot Jesus. Det var en kamp mellan hjärtat och hjärnan.

När vi till slut bad tillsammans och jag lämnade mitt liv till Jesus, hände det något efter att jag sa: ”Amen”. Jag började skaka och kände snart en lättnad och en försäkran om att Jesus är den riktiga Guden. I den stunden förstod jag det på riktigt.

Men min vän var tvungen att ta ett annat jobb och jag blev ensam på min arbetsplats. Jag gick till en lokal kyrka i början, men slutade att gå efter ett tag. Under tre års tid gick jag inte till kyrkan. Jag jobbade kvar som säkerhetsvakt och började stjäla saker. En dag åkte jag fast och fick sitta i fängelse.

En söndag i fängelset hittade jag ett litet Nya Testamente som någon hade gömt inne i en vägg. Jag försökte be till Jesus, att Han skulle befria mig så jag kunde börja gå i kyrkan igen. Men jag visste inte hur man bad. Det enda jag visste var Jesus. Så jag sa bara: ”Jesus, rädda mig!”

Det är ett mirakel att jag blev fri från fängelset. När vi fick en ny president år 2001, kunde han fria några fångar och jag var en av dem som blev friad!

Resan till att bli evangelist

När jag kom hem, var jag orolig hur jag skulle säga till min fru att jag ville gå i kyrkan. Hon hade ingen aning om att jag var kristen, jag hade inte vågat säga det till henne. Men när jag kom hem, sa min fru till mig:

Vi går till kyrkan.

Är du kristen? frågade jag.

Ja, sa hon.

Jag är också kristen, svarade jag glatt.

Vi visste inte om varandras omvändelse, men det var min fru som vågade säga det först.

Nu delar jag evangeliet med andra. Eftersom jag har studerat både Koranen och Bibeln på djupet, kan jag övertyga andra om att de som är muslimer är lurade. Jag har berättat om Jesus i min hemby och min barndomsvän blev frälst tillsammans med hela sin familj!

När jag var i hembyn hade vi ingenstans att samlas så jag frågade min pappa om vi kunde vara i hans hem. Jag berättade också att jag tror på Jesus. Han blev jättearg. Ändå fortsatte jag fråga honom, om och om igen, om vi kunde samlas hemma hos honom. Till slut fick vi det.

Vi hade alltid lovsång på våra samlingar, så pappas hem fylldes av det. Efter tre år, tittade jag in i min pappas ögon och de hade blivit ljusare på något sätt. Jag erbjöd honom att ta nattvard med oss och sa att han måste omvända sig, bekänna sina synder och be om syndernas förlåtelse. Vi var bara män på samlingen. Det händer aldrig att en muslim öppet bekänner sina synder framför många andra personer, men nu var han redo att göra det inför 15 män! Han började tala frimodigt men till slut blev det bråk och pappa fick en stroke. Efter två månader dog han. Jag har tänkt tanken att Gud kanske tog honom så att han inte skulle förlora sin nya tro.

Fler artiklar

En bibelsmugglares berättelse

Jesu kärlek till barn i Nepal

Från missbruk till att bli Guds tjänare