I förföljelsens skugga växer något vackert

Under ett besök hos Ljus i Östers partner i Laos fick Per Thunberg och Lars Narin följa med Tomas och Sunisa och se hur deras arbete, och Guds omsorg, ger hopp om en ny framtid. Läs första delen om arbetet med familjehemmet här.

Vi reser till byn Non Hai. Tomas pekar ut platser och berättar.
– Ser du pumpen där? Vi såg till att en brunn borrades här. Nu kommer folk från hela området och hämtar vatten.

Vi kör vidare och passerar den oregistrerade församlingens kyrka. Att vara oregistrerad betyder att de saknar det skydd de behöver. Myndigheter kan när som helst ingripa.

– En gång kallade polisen in mig för att skrämmas, berättar Tomas. På fältet framför stationen låg en pastor som de haft ihjäl. De ville att jag skulle se det.

Han berättar hur han själv blev bränd på magen – ett sätt att visa vem som bestämmer. Ett av brännmärkena besvärar honom fortfarande.

För några år sedan fick Tomas en lista med pastorer som satt fängslade, trots att deras straff egentligen var avtjänade. Beväpnad med dokument och bilder tog han sig till fängelset – och lyckades, med Guds hjälp, få fem av dem fria.

Det är också en del av berättelsen. En tro som bär, även i det mörkaste.

Tillbaka i familjehemmet berättar Tomas om det långsiktiga arbetet.

De kallar det för “Familjeboken” – ett sätt att hjälpa människor att bli registrerade som medborgare. Många tillhör minoritetsfolk som saknar ID-handlingar. Utan papper får barnen inte gå i skolan, och familjerna saknar både skydd och sjukvård.

Nu får flera hundra personer hjälp varje månad. Hittills har runt 47 000 människor i Laos fått familjebok, tack vare det här arbetet.

Det är svårt att ta in, men det är verklighet. Och det är något vackert i det också.

Vi skulle egentligen ha rest till Laos i september, men översvämningar gjorde många vägar ofarbara. När vi väl kunde åka såg vi spåren efter katastrofen – förstörda risfält, vattenskadade hem och vägar som knappt gick att ta sig fram på.

Tillsammans med flickorna på familjehemmet packade Tomas och Sunisa matkassar. De körde ut till familjer som förlorat det lilla de hade.

Och mitt i allt kommer Jesu ord till minnet – från Matteusevangeliet, kapitel 25:

”Jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var hemlös och ni tog hand om mig.
… Vad ni har gjort för en av dessa minsta, det har ni gjort för mig.”

Namn är ändrade av säkerhetsskäl.