Gud – en kärleksfull pappa
Det finns ett gäng ungdomar i Centralasien som lever för mission. De flesta är under 25 år gamla och har valt att flytta till sina grannländer för att berätta om Jesus.
Vi träffar teamet i tjejernas lägenhet i en huvudstad i Centralasien. De bor i ett bostadsområde med äldre flervåningshus och har jobbat i staden över två år. Lägenheten fungerar som en hemlig husförsamling, eftersom de inte får predika evangeliet öppet. När vi är på väg upp för trappan i korridoren ber ledaren oss att vara tysta och påminner:
– Vi är övervakade.
Det är femton ungdomar på plats, från flera av de centralasiatiska länderna; några sitter på soffan, andra på golvet och en del på stolar. Ljus i Öster ger stöd till två tjejer och fyra killar i gruppen. En av dem är Ertan och vi fick tillfälle att höra hans berättelse. Här är hans vittnesbörd:
– Jag heter Ertan, är 24 år gammal och har växt upp i en traditionell muslimsk familj. Mina föräldrar skiljde sig för att de bråkade mycket och min pappa slog mamma. För att ge oss barn, mig och min lillasyster, ett bättre liv gick de skilda vägar. Vi bodde då tillsammans med tre andra familjer, för att det var svårt att hitta boende.
Min mamma sa att vi måste be till Allah för att livet ska bli bättre. Jag funderade mycket på varför vårt liv såg ut så som det gjorde. Allt som hände påverkade mig mycket och jag ville kämpa för rättvisa. Jag förstod inte varför det finns så mycket ondska och varför goda människor behöver lida. Jag tyckte synd om min mamma, som behövde gå igenom så mycket ensam.
– När jag var elva blev jag mycket sjuk i hjärnhinneinflammation. Hade jag kommit till sjukhuset en vecka senare, hade jag dött. Så mycket hände med mitt huvud! En dag ramlade en TV på mitt huvud och jag skadade mig. Samtidigt kämpade jag med relationen till min pappa, jag hade svårt att förlåta honom. En dag kom han hem till oss berusad och min morbror öppnade dörren men lät honom inte komma in. Då började de slåss och min mormor var tvungen att gå emellan dem. Jag tänkte att det borde vara jag som går emellan och inte hon, men jag var sjuk och hade 40-graders feber och kunde inte hjälpa till. Det var så vi levde.
– Efter ett tag träffade min mamma en ny man och han gick till ett rehab-center som var en del av ett kristet projekt. Min mamma började gå till den kristna församlingen som var kopplat till centret, och jag följde med. Jag började vara med i den kulturen trots att jag inte var troende på riktigt. Men ju mer jag gick dit, desto mer lärde jag mig om Gud. Jag började få svar på mina frågor och inse att min starka sida är min förmåga att känna medkänsla. Jag omfamnade den gåvan i mig och kände att genom mig kan Gud visa kärlek till andra. Min pappa var totalt emot att vi gick till kyrkan och hotade att döda oss, men ganska snart förstod han att det finns ingenting han kan göra och ändrade sin åsikt.
– Jag kände hur Gud älskar mig genom allt, som en kärleksfull pappa.
Ertans berättelse är en av många, där Gud visar hur de kristna har i uppgift att sprida kärlek i en värld full av svårigheter och ondska.
Namnet är ändrat av säkerhetsskäl.