Från förbrytare till förkunnare

Efter år av kriminalitet och fångenskap upplevde Naraa en oväntad vändpunkt i sitt liv. Genom tro på Jesus fann han inte bara frihet i sitt inre, utan också en ny mening med sitt liv – att hjälpa andra fångar bryta med sitt förflutna.

Ett barndomstrauma som formade framtiden

Pastor Naraa växte upp i en familj med tre yngre syskon. Hans mamma var buddist och sierska och därför var det ofta många som besökte deras hem. Men när familjen drabbades av en tragedi – en son dog – tog hon hjälp av en shaman.

Shamanen sa att föräldrarna måste skiljas – annars kommer det gå dåligt för alla deras barn. Trots att föräldrarna tyckte om varandra valde de att skiljas för att följa shamanens råd och på så sätt rädda sina barn från olyckor.

Detta skapade ett djupt sår i lille Naraa. Han längtade så mycket efter sin pappa. Han hoppades hela tiden att pappan skulle komma hem igen. Han väntade och väntade, och blev argare och argare. Han var även arg på sin mamma. Allt detta på grund av en shaman.

Naraa bröts ner mer och mer. Han började skolka, slutade göra sina läxor vilket resulterade i dåliga betyg. Han hatade lärarna och beslöt sig för att sluta skolan. En ond spiral hade börjat.

Från ilska till kriminalitet

Naraa tränade och var stark, han började slåss och hamnade snart i kriminella kretsar. Det gick till och med så långt att han knivskar en gangsterledare.

En morgon vaknade han med en pistol mot huvudet. Polisen hade hittat honom. Han hamnade i fängelse, 17 år gammal.

När hans mamma kom till fängelset och hälsade på honom frågade Naraa henne ”Vem var det som angav mig för polisen?”. ”Det var jag” svarade hon.

I fyra år satt Naraa i fängelset. Det var en mycket tuff tid. Under dessa år upplöstes Sovjetunionen, ekonomin föll, och det blev stor brist på mat. Varken i fängelset eller utanför murarna fanns det mat att få tag i. Människor svalt.

– När jag vaknade upp på morgonen i cellen var det ofta någon som hade dött under natten. Eller någon som föll ihop under dagen och dog. Det såg ut som ett koncentrationsläger, med människor smala som skelett. Jag trodde aldrig jag skulle komma levande därifrån, berättar han.

I fängelset fanns 800 fångar. Naraa var nu 18 år och den yngsta internen. Från början var de två 18-åringar som snart blev vänner. Den andra pojken hade stulit ett får för att ge sina syskon och mamma mat. Han fick ett års fängelse för det, men dog av svält efter 6 månader. Detta tog Naraa väldigt hårt.

Ljuset i mörkret

Efter det besökte hans mamma honom i fängelset. Med sig hade hon ett Lukasevangelium. Hon var ju själv buddist, men hade hört talas om att människor som hade läst boken hade förändrats och blivit bra personer. Boken var hennes sista hopp för Naraa.

– Först ville jag skratta. Hur skulle den boken kunna förändra mig? Men jag tyckte synd om min mamma och sa ”Ok, jag läser den för din skull”.

Han började läsa boken. Han läste om Jesus och alla under. Till slut kände han ”OM det här är på riktigt och OM under verkligen har hänt – då måste han vara Gud”.

Naraa blev tagen av den ödmjukhet som Jesus visade människor och att han satt med syndare och åt. När han läste om tullindrivaren Sackaios, och hur Jesus ville träffa honom och äta en måltid med honom, tog det tag i Naraa. Jesu ord till Sackaios att han nu skulle leva ett syndfritt liv – talade verkligen till Naraa.

Efter det hörde han den versen om och om igen i sitt huvud.

Efter två veckor var han mogen att be till denne Jesus – och han uttryckte verkligen sina känslor i sin första bön någonsin.

– När jag pratade till Jesus kände jag att han pratade tillbaka till mig. Jag förstod att Jesus är en läkare, som helar både sinnet, hjärtat och livet.

Naraa träffade aldrig några andra kristna i fängelset, och efter sina avtjänade år kom han ut igen i friheten. Tyvärr hamnade han snart i samma kriminella kretsar som tidigare. Han kände ju inga kristna eller visste var han skulle träffa några.

Naraa började begå brott igen. Han drack sig full, men öppnade sitt Lukasevangelium vid ett tillfälle och läste ” du ska inte dricka dig full”. Det träffade honom rakt i hjärtat. Vad skulle han göra? Han ville ju bli en bra människa.

Han kom på en idé. Allt det stöldgods som hans gäng hade stulit, det samlade Naraa ihop och gav tillbaka till dem han stulit ifrån.

Det uppskattades inte av det kriminella gänget. De slog ner honom och misshandlade honom på en kyrkogård och försökte döda honom. Han överlevde men insåg verkligen att det fanns riktig ondska.

Han gick till en kyrka han kommit i kontakt med och i dörren var det två personer som log varmt mot honom. Det var första gången som någon hade tagit emot honom på det sättet.

Men när han gick in i kyrkan tystnade pastorn. Alla visste vem han var.

Naraa fortsatte att besöka kyrkan några månader, för längtan att höra evangeliet var så stor, men alla var rädda för honom och han ville inte vara kvar.

”Vart ska jag gå?” tänkte han. ”Vart ska jag åka?” Han packade sina väskor och gav sig iväg mitt i natten så ingen skulle se honom och åkte upp till staden Erdenet i norra delen av landet.

Ett nytt liv – för andra

I Erdenet kom han i kontakt med Magnus och Maria Alphonce, som hade startat en församling i staden. Naraa kom med i en av cellgrupperna, växte till och döptes. Han studerade också på bibelskola.

Efter några år återvände han till huvudstaden Ulaanbaatar och 2005 startade han en församling. Idag har församlingen 450 medlemmar och bedriver ett stort evangelisationsarbete, bland annat på fängelser där under sker och många kommer till tro.

Hela hans familj är idag kristen, både hans syskon, hans mamma, och den egna familjen.