Fler missionärer behövs i västra Kina
Ljus i Öster ger stöd till 20 missionärer i västra Kina, genom vår partner Back to Jerusalem (BTJ). Området är en av de mest onådda regionerna i världen och det är extremt svårt för missionärer att nå fram. BTJ betonar att vi inte får ignorera läget utan måste fortsätta skicka missionärer dit, trots svåra omständigheter. Kristna missionärer behövs mest i muslimska områden och därför ligger fokus på att stötta kyrkan i västra Kina, där majoriteten av landets muslimer bor.
Missionärerna har kunnat etablera goda relationer med lokala imamer som är öppna för Jesus. Det behövs arbetare eftersom den underjordiska kyrkan fortsätter att växa. Det verkar pågå en förändring i Kina; det senaste fem åren har förföljelsen av kyrkor ökat, men under de senaste månaderna ser det ut som att en ny dörr öppnas. Kinas ekonomi är i gungning på grund av misslyckade utländska investeringar och myndigheterna måste agera för att ändra riktningen. Det innebär att Kina är mer öppet för utlänningar jämfört med innan och därför har BTJ äntligen kunnat resa och möta arbetare i västra Kina. Läget kan dock förändras snabbt.
Vi träffade Eugene Bach från BTJ strax innan jul för att höra om situationen på fältet.
Hur är läget för missionärerna i Kina?
De är produktiva i västra Kina! Den underjordiska kyrkan växer och de har stora behov av fler arbetare och ledare. Fortfarande upplever församlingen en del förföljelse, men just nu finns det tecken på att det kanske lättar upp. Kinas ekonomi är försvagad, dels på grund olika politiska beslut som påverkar handeln mellan Kina och USA och mellan Kina och EU. Det innebär ett annat fokus för myndigheterna och att uppmärksamheten för tillfället ser ut att flyttas från de kristna som vi stödjer. De upplever också mindre övervakning av kinesiska arbetare jämfört med hur det var för bara ett år sedan. Jag har kunnat träffa missionärerna, som är fantastiskt för att det har jag inte kunnat göra sedan år 2020.
Berätta mer om hur och var missionärerna jobbar?
Ljus i Öster stöttar missionärer som jobbar i, bland annat, Xinjiang och Tibet. De arbetar i skolor med minoritetsfolkgrupper och lär barnen mandarin, som är det mest talade språket i Kina. På det sättet når de ut till familjer. Sedan driver fyra missionärer ett speciellt myndighetsprogram där de har möjlighet att ha kontakt med hundratals anställda vid en statlig myndighet och sprida evangeliet på det sättet. De jobbar i muslimska och tibetanska områden.
Vilka utmaningar möter de?
Människor i Tibet är svårare att nå än muslimer, eftersom de flesta muslimer i dessa områden är kulturellt religiösa, de har ingen stark tro. Tibetaner däremot är strikt religiösa och hängivna till sina andliga ledare. Det bästa sättet att nå ut är via företagande, det blir en naturlig plattform för att skapa företagsrelationer som i sin tur ger möjlighet till kontakt med människor som har olika behov som missionärerna kan möta. Missionärer som vi stöttar får i vanliga fall inte bo i dessa onådda områden, men genom företagskontakter kan de vistas och bo bland minoritetsfolken. Det möjliggör också förmedling av ekonomiska resurser till dem. Företagandet öppnar alltså möjlighet för en närvaro och att föra in det ekonomiska stödet. Tiden för traditionella missionsinsatser, så som föra in kontanter till missionärerna, är nästan över. Det blir svårare och svårare att skicka stöd till stängda länder, banken tillåter inte att pengar överförs och flödet stoppas på vägen. Företagsverksamhet löser en del av problemet.
Hur ser arbetet ut kring jul?
Julens popularitet växte starkt i Kina under det tidiga 2000-talet och kristna missionärer tog tillfället att förmedla julevangeliet till människorna. Jag har jobbat i många år med att föra in julklappar till Kina och tiotusentals barn har fått höra evangeliet. Men kring 2019 började Kinas myndigheter reagera. Julen hade blivit en god inkomstkälla för Kina, eftersom många julklappar kommer därifrån, men under 2019 och 2020 förbjöd staten att ge julklappar till varandra på arbetsplatser, eftersom de såg att kristendomen fick ett stort inflytande i samband med julfirandet. Under 2000-talet kunde man se stora juldekorationer och 2007–2010 var en guldålder för julfirandet i Kina, men 2019 blev det alltså olagligt för statligt anställda och företagen att stötta julaktivitet. Ett exempel på julens inflytande, som skrämde myndigheterna, var när en lärare frågade barnen varför 26 december är en viktig dag och de svarade att det är dagen efter juldagen. Läraren blev arg och skrek åt barnen att det är ju Mao Zedongs födelsedag!
Nu för tiden upplever den underjordiska kyrkan en återgång till att fokus ligger på Kristus födelse kring julen och mindre av det kommersiella kring firandet som också fick inflytande i kyrkorna när julen var populär i Kina. Medlemmar i den underjordiska kyrkan har spelat in enkla julsånger på kinesiska. Innan hade julen blivit sekulariserad även i kyrkorna men när allt det populära togs bort, såg de vad julen egentligen handlar om.
Vi har gått till byar i Tibet varje år för att dela ut julklappar. Eftersom myndigheterna förföljer också tibetaner och de är strikt begränsade, så välkomnas presenter. Till exempel har den kinesiska staten en lag på att man måste ha tillstånd för att bli reinkarnerad! Missionärer får därför mer frihet att dela evangeliet när de kommer med presenter som barnen behöver till skolarbetet, som papper, pennor och så vidare. Julen blir en bro för att bygga vänskapsrelationer. I Tibet finns ett antal områden som är onådda till 100 procent. Det handlar om extremt svårnådda platser. Under julen öppnas en unik möjlighet att nå dem.