Barmhärtighet öppnar dörren för evangelisation

Mitya arbetar med cancersjuka och utsatta barn i Sibirien. När vi får kontakt med honom är han på tåget och har just vaknat. Trots att hans röst är trött, är den samtidigt ödmjuk, faderlig och hängiven. Mitya förklarar att hans styrka kommer från Gud. Det är kallelsen som gör att han orkar fortsätta med sitt viktiga arbete varje dag, och det är genom barmhärtighet som han kan öppna dörrar för evangelisation.

Kallelsen som förändrar liv

– Jag förlorade min fru och har bara mina barn och min tjänst. Detta är mitt liv. Jag ser hur Gud leder mig och jag vill göra så mycket jag kan. Kallelsen är det viktigaste för mig. Det känns som att Gud har kallat mig till att vara pappa till många barn, säger Mitya.

Han berättar också att några barn har berört honom extra mycket när han har besökt sjukhus.

– Jag kommer alltid att minnas två barn som dog, Misha och Valodja. Sedan har jag ett speciellt band med Luka som vi har hjälpt i många år och som nu besöker församlingar och berättar sin historia. När han fick en rullstol kunde han ta sig själv till kyrkan och nu till sommaren vill han döpa sig.

Teamets insatser

Mityas team arbetar även med föräldralösa barn på barnhem och på hospis. Han berättar att teamet jobbar väl ihop och har inte missat ett enda pass som var inplanerat. De besöker barn på hospis och barncancersjukhuset två gånger i veckan. Dessutom har de också fått kontakt med ett sjukhus där de kan hjälpa tonåringar med diabetes. De är omkring tio ungdomar därifrån som besöker kyrkan och är intresserade av den kristna tron. Utöver det anordnar de även smågrupper för mammor med barn på cancersjukhuset och för sjuksköterskor på hospis.

– Teamet växer hela tiden och jag ser medlemmarna växa. Vårt team motiverar och inspirerar också församlingen när vi delar vittnesbörd. De hjälper med förböner och gåvor. Till exempel har vi äldre i kyrkan som stickar strumpor för barn som vi tar med till sjukhus, hospis och barnhem, avslutar Mitya och uttrycker tacksamhet för att vi är i tjänst tillsammans.

Möten och mission i Kaukasien

Förutom arbetet med sjuka och föräldralösa barn finns det många andra team som jobbar i Sibirien och Kaukasien. Nikolaj studerade i en sibirisk stad och är nu evangelist i Kaukasien där han är med i ett team som bygger relationer för att nå människor. Fyra gånger per år åker de till byar där det inte finns några kristna kyrkor och försöker möta befolkningens behov i det vardagliga livet.

– Vi tar med oss matpaket till familjer i nöd, till de arbetslösa, ensamstående, och så vidare. Vi ger också föreläsningar i skolor om faror med droger och alkoholanvändning. Då talar vi om moral och bibliska värderingar.

Kultur och relationer i Sibirien

Ett annat team jobbar bland minoritetsfolkgrupper i Sibirien. De bygger relationer med hjälp av tre vägledande metoder. Kostja berättar:

– Det viktigaste är gästfriheten, eftersom folk i öst säger att man måste dricka några koppar te tillsammans innan man kan ha ett allvarligt samtal. Sedan gäller det att uttrycka sig rätt. Människor i öst är stolta och därför kallar vi inte arbetet bland dem för social hjälp utan för ”En gåva”. På det sättet undviker vi att förolämpa människor. Sedan anordnar vi olika tillställningar och firar helgdagar tillsammans, eftersom det är värdefullt när vi gör något för samhället och är med i deras gemenskap.

Till exempel var teamet i en by under julen och några besökte stora familjer för att berätta julevangeliet. Barnen hade aldrig hört det förut och aldrig firat jul. När de berättade om Jesus födelse i en kulturell kontext som var bekant för dem, blev julen något att fira för dem också. Kristendomen är en främmande religion för många minoritetsfolkgrupper och det gäller att veta hur man ska presentera den.

Mirakel och tro i vardagen

Evangelisation och socialt arbete går hand i hand i Sibirien. Om detta vittnar alla team som arbetar i de olika regionerna. Misha, som ingår i ett församlingsteam, säger:

– Det finns alltid något att tacka Gud för. Under lång tid har vi bett i vår församling för en gitarrist. Vi har en gitarr men inte någon som kan spela. Vi gav inte upp och en dag sände Gud en kille till vår gudstjänst som är professionell musiker och jobbar med att spela gitarr! Det var ett mirakel för oss. Vi var naturligtvis tvungna att ta hand om honom, eftersom han drack för mycket. Vi hjälpte honom till ett rehabiliteringscenter och ett halvår senare kom han tillbaka och började komma på gudstjänsterna regelbundet. Han omvände sig men har inte ännu börjat med musiktjänst i kyrkan. Vi ber och tror på att det kommer att ske i framtiden.

Namnen är ändrade av säkerhetsskäl.