Unga missionärer behöver trygghet och stöd
Ungdomar längtar efter mer än en söndagskyrka och söker gemenskap. Vi har talat om unga kristna och missionärer med Maksim och Dmitrij, som jobbar med mission bland minoritetsfolk i Ryssland.
Berätta hur det är att arbeta med unga missionärer i dagens Ryssland?
Maksim: Den unga generationen, Gen Z som de kallas, är fokuserade på att bidra till en förändring i samhället. Kyrkan är en förträfflig plats för att kämpa för all slags förändring. Det är en stor skillnad på hur vi idag sänder ut unga missionärer. Det är inte som med missionärer på 90-talet, då man bara kunde kasta ut dem på fältet och de överlevde. Gen Z behöver stöd, uppmuntran och säkerhet. Vi behöver ge denna trygghet till dem och garantera att vi står med dem, att de har stöd bakom sig. Ibland är det svårt att motivera det för de äldre, men vi försöker förklara att unga idag är annorlunda och vi måste ta hänsyn till det. Många äldre är dock fortfarande skeptiska.
Dmitrij: Rent praktiskt, nu i Ryssland, vill vi sända unga utanför landet. Tanken är de åker ut på korttidsmission i den kommunistiska delen av Asien. Vi vill att unga ska få en tvärkulturell erfarenhet. Ett stort problem för oss i Ryssland idag är att vi är isolerade. Vi har folk som vill ut på fältet, men det är svårt att sända dem.
Maksim: Ja, vi har sett att missionsresor är effektiva bland dem som är under 23 år. Intresset för att resa ut finns bland de unga, men ett annat hinder är pengar, de unga har väldigt begränsade resurser. När de väl får möjlighet till den första erfarenheten med mission utomlands, vill de ut igen. Det är viktigt att vi också stödjer dem ekonomiskt.
Har ungdomar under 25 intresse för kristendomen i Ryssland?
Dmitrij: Jag är överraskad över att vi har tonåringar som kommer till kyrkan! Vi har ändrat vårt sätt att kommunicera med unga, men det förklarar inte hela intresset, det är en stor skillnad mot hur det var för bara tre-fyra år sedan. Kanske kan isoleringen i samhället förklara en del. Vi försöker skapa en bra miljö för dem, till exempel håller vi kyrkan öppen hela dagen fem dagar i veckan och dessutom finns det alltid en mentor där som de kan prata med. Och de unga tar med sina vänner som gör att intresset i gruppen sprider sig.
Maksim: Det som vi kan göra ännu bättre för att öka intresset är att se över arbetsfördelningen för dem som jobbar i kyrkan. Många pastorer är överarbetade, de gör mycket av det som de kanske borde delegera till andra eller effektivisera, som administration. Gen Z behöver närvaron och klokheten från pastorerna, de unga har tillgång till många informationskällor som ChatGPT men att finna kunskap är svårare. De behöver faders- och modersfigurer i sina liv, de unga idag söker efter relationella församlingar och sammanhang.
Vad är de ungas styrka?
Dmitrij: Deras ålder, de ser på saker och ting annorlunda. Om vi vill nå nästa generation, måste vi sända ut nästa generations missionärer.
Maksim: De behöver någon som sänder dem, de vill inte åka ut ensamma och göra sin egen grej som 90-talets missionärer. Unga idag behöver försäkran från andra. De lever i ett informationssamhälle och de längtar inte efter mer information, eftersom informationen finns överallt och har tappat sitt värde. De behöver vishet som inte går att googla fram, utan måste ges genom relationer. Det som är värdefullt är utbytet från människa till människa. De unga behöver de äldre missionärerna, de vill ha kontakt med dem.
Vilka svagheter finns de hos de unga missionärerna?
Dmitrij: Brist på erfarenhet och att de tror att de vet allting. Unga är för naiva. Så det är bra att sammanföra dem med mogna medmänniskor.
Maksim: Unga värderar social rättvisa och har mycket svårt med orättvisor i samhället. Vi borde värna detta hos dem och hitta sätt att koppla passionen för rättvisa till evangeliet. Många gånger har de för lite kunskap, kan ha problem med att allt inte behöver delas på social media och kan sakna en ekonomisk medvetenhet. Många Gen Z:s är uppväxta i ett stabilt liv i Ryssland och är mer bekväma än de äldre.
Kan du berätta hur du personligen har förändrats, jämfört med när du var 20 år gammal och nu, i ditt liv som kristen?
Dmitrij: Det var 30 år sedan jag var i 20-årsåldern! Vårt sätt att närma sig mission var annorlunda än idag. Vi bara flyttade till Sibirien för att missionera utan något säkerhetsnät alls. Nu tänker man annorlunda. Men det viktigaste är ändå kallelsen och att man mognar som person i den. Med åren vet man mer om vem man är, vilka styrkor och svagheter man har, men glädjen i tjänsten är den samma. Nu ger jag rådet till mina barn som är nitton och tjugo år gamla: ta reda på vem ni är, lär känna er själva, innan ni går vidare.
Maksim: Problemet med min generation (födda sent 90-tal) är att många inte vet skillnaden mellan disciplin och lagen. Jag hade önskat när jag var yngre, att någon hade lärt mig vad disciplin är och att den inte tar bort nåden. Jag har fått lära mig andlig disciplin. Unga idag har så många hjälpmedel, det finns appar för bön och allt möjligt.
De kan systematisera livet på ett enklare sätt. Jag använder det också nu och det hjälper mig.
Vad ska vi göra för att väcka passionen för mission bland de unga?
Dmitrij: Berätta en historia! Inte göra reklam, utan berätta en personlig historia som berör deras hjärtan. Och utmana dem att ta en risk. De behöver inte många argument som vi, de unga är mer känslosamma.
Maksim: Den största orättvisan är att det finns människor som inte har hört om Jesus och inte har möjlighet att någonsin få höra. Det borde motivera oss. Att dela evangeliet kommer att medföra den största förändringen i människors liv. Mission är på Guds hjärta, om du älskar Gud då vill du missionera och tänka på andra.
Namnen är ändrade av säkerhetsskäl.
Information
Dmitrij representerar arbetet med att nå onådda folkgrupper i Sibirien. Det finns team som besöker små, fattiga byar för att skapa vänskapsband och anordna hemliga bibelstudiegrupper. De beskyddar också religionsfrihet genom att ha tät kontakt med advokat, ett fokus som har blivit ännu viktigare de senaste tio åren, för att skydda kristna kyrkor. Dessutom har de ett uppskattat samarbete med barncancersjukhus och barnhem i Sibirien.
Maksim vill nå de onådda minoritetsfolken och församlingen vill sända ut missionärer utanför Rysslands gränser. De har olika verktyg för församlingsplantering och för att hålla dem sunda. De samarbetar med nationella församlingar i till exempel Centralasien. De har också arbete i Turkmenistan, som ofta kallas för Centralasiens Nordkorea, och de märker att klimatet börjar bli mer tolerant, trots att det fortfarande inte går att registrera kristna kyrkor där. Maksim drömmer om ryska kristna som tar ansvar för att dela evangeliet och nå de onådda.