En plats för framtid
Många barn saknar stöd och trygghet hemma och då blir Örnens dagcenter en livsviktig tillgång.
Dagcentret har potential att förvandla hela samhället
I norra Mongoliet finns ett hårt utsatt område som nästan är bortglömt av myndigheterna. Där finns ett dagcenter för barn och det har potential att bidra till en förvandling av hela samhället. De kallar sig för Örnen och ger ”vingar” och framtidstro åt barn utan hopp. I området är 63 procent av befolkningen under 16 år, de flesta vuxna är ensamstående mammor och hälften av dem har alkoholproblem. Barnen från de mest utsatta förhållandena kan besöka centret tre dagar i veckan, få hjälp med skolarbete, vara med på roliga aktiviteter och äntligen ha en plats där de kan känna sig trygga. Örnens dagcenter tillhör den lokala församlingen och Ljus i Öster bidrar till arbetet.
Just nu deltar 34 barn från 26 familjer regelbundet i aktiviteter på centret. Fokuset är att nå de mest utsatta barnen som har stora behov av hjälp, vård och trygghet. Man vill stötta barnen i deras skolarbete och sociala relationer och ge dem tillgång till en säker och kärleksfull utvecklingsmiljö. Centret har tre medarbetare, varav en utbildad lärare, samt ett antal volontärer som jobbar med ett gemensamt mål för barnens bästa. Även församlingsmedlemmar hjälper till genom att be, ge gåvor i form av ekonomiskt stöd, mat, kläder, leksaker, skolmaterial samt genom att arbeta som volontärer. Det är en välsignelse att personalen är kristen. Lärandeprocessen är individanpassad till varje elev. Många har svårigheter med att läsa och skriva och behöver extra stöd för att klara skolarbetet.
Personalen jobbar aktivt med att öka motivationen för lärande och positivt beteende. Det gör de delvis genom ett så kallat talentsystem, där barnen kan samla talenter genom att gå till skolan, komma till centret, göra sina läxor, visa initiativ, ta hand om sin hygien, visa god karaktär och vara kreativa. Det har visat sig vara mycket populärt och har ökat barnens engagemang avsevärt. De kan använda sina intjänade talenter till att ”köpa” skolmaterial, kläder, snacks, hygienartiklar, och så vidare. Systemet visar barnen på ett konkret sätt att deras ansträngningar ger positiv effekt.
Ett holistiskt tänk
Andelen barn som besöker centret varje månad varierar mellan omkring 50 och 70 procent. Anledningen till frånvaron är oftast att barnen behöver hjälpa till hemma efter skolan med att göra upp eld för värme i hemmet, ansvara för hushållssysslor eller ta hand om yngre syskon. Personalen märker att barnen som besöker centret regelbundet blir mer öppna, gör sina läxor, tar initiativ på centret, lär sig engelska ord och sånger, börjar älska att rita, lär sig ta ansvar och till och med drömma om en ljus framtid.
Centret arbetar också aktivt med att involvera föräldrarna genom regelbunden kontakt och möten. Det har lett till att kommunikationen mellan centret och hemmet blivit bättre i många fall och några föräldrar hjälper till med sysslor på centret. Aktiviteter under året har hjälpt barnens skolgång och utveckling; många fler går till skolan, gör sina läxor och förbättrar skolresultaten.
Samarbetet mellan centrets personal, föräldrar och även lokala skolor och vårdcentraler har gett en positiv effekt. Det holistiska tänkandet kring barnens välbefinnande fungerar verkligen; de får tillgång till en trygg miljö med hälsosamma måltider, nödvändiga kläder och skolmaterial. Det gör att barnen vill komma tillbaka och känner sig trygga. Personalen har haft enskilda möten med nästan alla familjer där de diskuterar barnens behov, studiesituation och vilket stöd de kan erbjuda. Det är ett viktigt steg för att bygga goda relationer med föräldrar och barnen. Arbetet sker alltid utifrån ett helhetsperspektiv. Många barn saknar stöd och trygghet hemma och där blir centret en livsviktig tillgång. Det blir som ett andra hem där de kan utvecklas i en trygg miljö.
Målgruppen är familjer med barn i årskurs ett till fem från hushåll som lever under existensminimum, har ensamstående mammor eller pappor, föräldrar med funktionsnedsättning, stora hushåll, familjer som tillhör socialt utsatta grupper eller lever i svåra förhållanden. Med hjälp av dessa kriterier når man de mest utsatta och de som behöver störst hjälp. Två av barnen är Anu och Sarnai och här är deras berättelser:
Hemma är det kaos, men på centret finns frid
Anu är åtta år gammal och kommer från en familj med sex barn. Tillsammans med sin tvillingsyster har hon besökt Örnens dagcenter sedan årskurs ett och nu ska hon börja i trean. På grund av försummelse och brist på omsorg hemma har hon hamnat efter i skolan. Hon kan inte läsa och skriva ordentligt. Hemmiljön präglas av vuxna med alkoholberoende. Den stora familjen lever i ett enda rum och dessutom har andra släktingar flyttat in mer eller mindre permanent. Hemma är det kaos där de vuxna ständigt dricker alkohol. Anu har fått utstå fysisk misshandel och har flera sår och ärr på sin lilla kropp. Personalen på Örnens dagcenter har försökt få kontakt med föräldrarna och det har gett en viss effekt. De är nu välkomna i deras hem och hoppas på att föräldrarna söker hjälp för sina problem.
På centret har Anu börjat öppna upp sig mer och mer och hon vill lära sig läsa och skriva. Hon har lärt sig alla 35 bokstäverna i det mongoliska alfabetet utantill och vill verkligen bli bättre. Anu är en av dem som har samlat flest talenter av alla barnen på centret och med stödet av lärare och personal kommer hon fortsätta sin resa i livet.
På centret började hon drömma om en bättre framtid
Sarnai kommer från en familj där föräldrarna skilde sig. En av systrarna flyttade med pappan och Sarnai blev kvar med mamman. Det innebar att Sarnai blev den äldsta systern i en ny familjekonstellation och lever nu med en styvpappa och tre yngre syskon. Hon är bara 12 år gammal, men bär på roller som dotter, äldre syster, och ofta även som mamma och pappa. Sarnai har kommit till Örnens dagcenter i fyra år och nu som tolvåring är det hennes sista dag på centret, då barnen tar ”examen”.
Samtidigt som hon ansvarar för hushållssysslor hemma, tar hon hand om sina syskon som är elva månader, sex och åtta år gamla. Hon lagar mat åt dem och ser efter dem. Hon har sagt till sin lärare att på Örnens dagcenter kan hon vila och önskar att de vore öppna varje dag.
När hon var på sin avslutning för grundskolan led hon av en svår tandvärk. Då vände hon sig till en lärare från centret och bad om hjälp. De ringde till hennes mamma, men hon svarade att det finns inga pengar till tandvård. Då sa Sarnai att hon bryr sig inte om avslutningsfirandet utan vill hellre att de hjälper henne med tandvärken. Genom centret fick hon hjälp med att gå till en tandläkare.
Centret har barn mellan sex och tolv år och när de fyller tolv hålls en avslutningsceremoni för barnen. Även om Sarnai var ledsen över att behöva lämna centret, så är hon glad över att hennes yngre syskon kan fortsätta gå dit. På hennes avslutningsdag var mamman upptagen på jobbet, så Sarnai kom med sitt yngre syskon på armen.
Under ceremonin sa hon: ”På Örnens center upptäckte jag vad jag tycker om att göra och började drömma. När jag blir stor vill jag bli konstnär eller läkare. Jag har till och med börjat tänka på hur jag ska nå mina mål. Jag drömmer också om att resa till många länder.” På slutet ville hon säga någonting mer, men tårarna började falla på hennes kinder och hon avslutade sitt tal med att gråta. Lärarna erbjöd henne att komma tillbaka till centret när hon vill, och till exempel hjälpa sina syskon med skolarbetet där.
När personalen frågat barnen om hur de känner sig på centret, har alla svarat att de känner sig trygga och beskyddade. För barnen som inte får den kärleken någon annanstans, är det avgörande för resten av deras liv.
Vill du stötta arbetet arbetet? Ge en gåva via bankgiro eller Swish och märk med ”Örnen”.