Till byarna ingen räknar med

Han besöker små avlägsna byar i Ryssland för att berätta om Jesus. Guds kärlek driver honom till dem bortglömda som inte har hört de goda nyheterna ännu.

I en delrepublik i Ryssland, bland onådda minoritetsfolk, finns det hängivna missionärer som lever för att deras medmänniskor ska höra om Jesus kärlek. Ljus i Öster får regelbundet rapporter från fält och här är ett brev från en missionär:

FRID OCH GUDS NÅD TILL ER!

Vi åkte till norra delarna av regionen och besökte många byar. Den mest minnesvärda resan var till en by som vi inte hade besökt på väldigt länge. Jag var nervös, eftersom vårt team består av unga bröder och vi har upplevt aktivt motstånd från människorna i byn förut. Men Gud hade mirakulöst ordnat allting och värmt deras hjärtan innan vi kom dit. Vi stod vid en butik i centrum, delade ut små kristna häften, välsignade folk och hade samtal med dem som önskade. Halleluja!

Be för våra resor.

Gud gav oss också möjlighet att utvidga vårt arbete under julen. Varje år ger vi julklappar till barn från ickekristna familjer i en by i området. I år kunde en syster besöka ytterligare en by, där hon delade ut kristna kalendrar på deras modersmål och sötsaker som julgåvor. Ära till Kristus! Fortsätt be för husförsamlingar i byar där minoritetsfolkgrupper bor.

Vid julfirandet har vi också alltid evangeliskt material på vårt minoritetsspråk. Det händer att flera personer då bestämmer sig för att ta emot Jesus, men i många fall håller det inte länge utan det är vanligt i vårt sammanhang att många väljer att gå tillbaka till buddhisttemplen. Men vi fortsätter att be för dem.

En ung man som studerar till ingenjör på universitetet, har kommit till vår församling i nästan två år och nu har han börjat sjunga i lovsångsgruppen. Han är en glad, öppen och ärlig broder. Men nyligen hände något. Vi har bett för hans pappa i över två månader, eftersom hans företag stängdes och han blev arbetslös med ansvar för tre små barn hemma. Han letade efter ett nytt jobb och vi bad hängivet för honom.

Men nyligen berättade den unge mannen att pappan fått ett jobb på ett tryckeri. Jag blev lite irriterad på honom och frågade: ”Men varför har du varit tyst om det? Varför har du inte nämnt det för hemgruppen? Förstår du inte att det är svaret på våra böner? Det är ett vittnesbörd till oss alla!” Först blev han tyst, men på kvällen förstod han. Han berättade att han nu ser att det kristna livet inte enbart handlar om att dela våra bönebehov, utan också dela med sig av bönesvaren med andra. Och jag lärde mig också en sak, nämligen att jag inte ska ta för givet att andra vet det som känns självklart för mig. Låt Herren välsigna honom!

Under vintern åkte vi också till en by i västra delarna av regionen. Trots svår kyla, kraftiga vindbyar och problem med bilen som tvingade oss att åka tillbaka tidigare än förväntat, är våra hjärtan fyllda av glädje! Vi delade ut broschyrer och häften och delade också våra vittnesbörd om när vi konverterade till Kristus. Dessutom besökte vi en vänlig församling i byn, där bröder välkomnade oss varmt och bjöd oss på en generös måltid och gemenskap. Ära till Kristus!

Vi har även besökt flera storfamiljer och familjer med ensamstående mammor. Mottagandet har varit varierande, vissa tog emot oss med värme och andra såg på oss med stor misstänksamhet. Vi kunde samtala och sjunga tillsammans med dem som välkomnade oss i sina hem. Samtidigt lämnade vi en familj med tunga hjärtan, då vi såg hur de sju barnen i hemmet användes som arbetskraft. Vi gav dem presenter och fortsätter att be för hela familjen.

Jag får ofta höra från andra att mina resor till avlägsna byar för att dela evangeliet är slöseri med tid, kraft och pengar. De säger att vi borde fokusera mer på vår hemförsamling i staden. Eftersom det var erfarna pastorer som påpekade detta, började jag också fundera på det och blev osäker. Men någonting i mig vill inte hålla med om dessa till synes rimliga argument! Hela situationen störde mig tills jag var med på en gudstjänst i en by. Efter gudstjänsten satt jag med lokala pastorer vid ett bord, och de sa att det finns 800 invånare i deras by och de har 70 medlemmar i församlingen och dessutom 40 barn. Jag blev förvånad!

Då förklarade pastorn att under tidigt 1900-tal, när de första evangelisterna kom till byn för att så frön av evangeliet, etablerades inte kyrkan på en gång. Det tog tid. Över 100 år senare har församlingen växt så att tio procent av invånarna är medlemmar. Dessutom har många kristna pastorer kommit från denna församling. Halleluja! Det var Guds svar till mig! Gud bekräftade hur viktigt det är att sprida evangeliet i byarna i vår region. Gud uppmuntrade mig och visade att vi är på rätt väg.

Vi tackar er innerligt för era böner och gåvor för missionsarbetet i våra byar. Det är en stor välsignelse och ovärderligt för vårt arbete.

Med kärlek, V. T.