Uigurer på våra hjärtan
Läs Aishas vittnesbörd om hur viktiga missionärer har varit bland uigurer.
Svenska missionsförbundet rekommenderade arbete bland uigurer 1892. Nils Fredrik Höijer, grundaren av Ljus i Öster, gjorde tillsammans med en annan man en rekognoseringsresa till Kashgar samma år. Senare kom många svenska missionärer till platser där uigurer bodde, och de arbetade vid fyra missionsstationer: Kashgar, Hancheng, Yengisar och Yarkand. Vid 1930-talet hade fler än 300 tagit emot Jesus, främst i Kashgar, men de följande åren skedde en massavrättning av troende uigurer och missionärerna blev utvisade.
Vi har fått ta del av ett vittnesbörd från Aisha, som växte upp på ett flickhem vid missionsstationen i Yarkand. Hon berättar att missionärerna var, bland annat, deras lärare och jobbade vid sjukhuset. Varje söndag samlades de till gudstjänst och det var mycket folk som kom till kyrkan, inte bara kristna utan alla från staden samlades till gudstjänst. Aisha berättar att de läste Bibeln och sjöng både i kyrkan och skolan, och det hade hon nytta av när hon senare satt i fängelse. Det var som ett paradis hos missionärerna, vittnar hon, men det började komma krafter som ville göra islam ännu starkare i området de bodde i. Året var 1933 när en förföljelse började och alla som jobbade på missionsstationen blev arresterade. Hon minns en person som blev dödad eftersom han vägrade bli muslim igen.
Aisha satt i fängelse i sju månader. Tillsammans med de andra från flickhemmet fick hon sitta på ett jordgolv i ett trångt rum. De fick smutsigt vatten och möglig mat, som gjorde att de blev sjuka. Hon berättar att när de satt där, 30 flickor, bestämde de sig att de skulle sjunga. Det gjorde soldaterna arga, som försökte omskola dem till muslimer. Aisha försökte förklara för soldaterna att de var små när de blev kristna och de vill absolut inte be de muslimska bönerna. Till slut kunde de fly från fängelset och de gick tillbaka till flickhemmet. Porten var låst, så de började banka på den tills missionärerna kom och öppnade. De blev omfamnade, tvättade och mätta igen.
I några år fick det leva i ro, men det följdes av en stor förföljelse mot alla kristna i Östturkestan (Xinjiang). Missionärerna blev satta i husarrest och deras arbete blev till slut omöjligt att bedriva och de var tvungna att lämna. Aisha berättar om en mörk tid som följde och för henne innebar det, bland annat, svårigheter att behålla ett arbete. Det på grund av hennes kristna bakgrund; så fort arbetsgivaren fick veta att hon vuxit upp på missionsstationen, fick hon sparken. Hon blev återigen fängslad, denna gång i två år – bara på grund av hennes kristna tro. Hon blev utsläppt från fängelset för att hon blev svårt sjuk och säger att nu finns det endast några få kristna kvar i hennes hemstad.
Uigurerna har varit på Ljus i Östers hjärta i över hundra år och vår längtan att nå fram till dem har inte svalnat. Från och med i år satsar vi extra mycket på att de ska möta Jesus kärlek. Var med oss i bön och stöd arbetet bland uigurer.
Namnet är ändrat av säkerhetsskäl.