Mod i det tysta: Irans underjordiska kristna
Hemliga samlingar och stark tro präglar många kristnas vardag i Iran. Möt Mika som är med och tränar missionärer i landet.

Iran är ett land med en rik historia och kultur samt ett hem för nästan hundra olika folkgrupper. Efter den islamiska revolutionen 1979 blev Iran en islamisk republik med ett teokratiskt statsskick där en religiös ledare har stor makt. Det finns omkring 1,4 % kristna i landet och de allra flesta tillhör en traditionell kristen gemenskap medan de som konverterat är okända till antalet, eftersom de samlas i underjordiska hemgrupper och är oftast kristna i hemlighet.
Mission med vishet och förberedelse
Ljus i Öster stödjer missionsarbete i Iran och vi har träffat vår partner Mika som leder arbetet. Han berättar att de alltid försöker hitta medarbetare som tar sin kallelse på allvar och innan de skickar ut någon vill de se om deras arbete ger frukt på hemmaplan. Träningen inför uppdraget är alltid både teoretisk och praktisk, där en viktig del är att dela vardagen tillsammans med gemensamma måltider och att leva tillsammans så som Jesus gjorde med sina lärjungar. Väl inne i Iran får missionärerna lära sig språket och det görs genom privatlektioner med hjälp av metoder från Teheran universitet. På det sättet blir språkinlärningen effektiv. De som åker till Iran gör det alltid under en täckmantel för någonting annat och sysselsättningen blandas med både företagande och mission.
– Missionärerna arbetar i team på tre till fem personer och deras dagar kan se väldigt olika ut. En dag kan de sitta på golvet hos en fattig familj och en annan dag i ett konferensrum i en skyskrapa för att få en möjlighet att berätta om Jesus. De åker runt till olika platser inom vårt nätverk och första kontakten sker alltid med människor de vet att de kan lita på som sedan berättar vidare för sina familjer, säger Mika.
Mika påpekar att familjer inte förråder varandra, eftersom de många gånger inte är strikt muslimska. Det är de iranska myndigheterna som förföljer kristna. Det händer ofta att när iranier möter människor utifrån, som i exempelvis företagsmöten, tror de att den frihet som råder i många andra länder handlar om att dricka och festa. När de då hör från missionärerna att de är kristna och frihet har en djupare mening för dem, blir de nyfikna på att höra mer. Iranier är öppna för kristendomen, eftersom de är trötta på islam. De ser att myndigheterna och de muslimska ledarna är korrupta och de längtar efter någonting annat. Trots att samhället blir mer och mer sekulariserat, finns det ändå en rebellisk sida hos människorna där en relation med Gud är tilltalande.
– Iran är ett faderlöst land, många söker efter en kärleksfull Fader, menar Mika.

Artighet eller äkta längtan?
Han berättar också att den största utmaningen är att urskilja motiven hos människorna de möter. Ibland kan de verka intresserade av kristendomen bara för att de tror att den är någonting västerländskt och kopplar ihop det med en sorts livsstil som de kanske vill utforska, så som vilda fester med mycket alkohol. Sedan är folket i Iran traditionellt väldigt artiga och i deras kultur vill de aldrig säga nej eller argumentera, utan de säger alltid ja. Det gör det svårare att urskilja vem som är intresserad på riktigt och vem som bara är artig; om det bara är ett kulturellt betingat ja eller om de är ärliga i sitt intresse för kristendomen.
Det finns också en risk att man möter någon som utnyttjar sin ställning, eftersom var fjärde person är registrerad som frivilligmedlem i en islamisk revolutionsarmé och som samlar information om folk. Exempelvis kan de leta upp människor som festar och pressa dem på pengar för sin tystnad. Samma sak skulle kunna hända med de kristna som möts under jorden. Oftast startar missionärerna inte samtalen om Jesus utan berättar var de kommer ifrån och väntar på att få frågor om religion under samtalets gång.
En tro som bär
Mika berättar att de intellektuella i Iran inte vill ha barn, eftersom de inte vill att barnen ska gå i en islamsk skola. Om man föds som muslim i landet, kan man inte välja att gå i en annan sorts skola. Däremot kan barn till traditionellt kristna familjer gå i sina egna skolor. Är man etniskt kristen eller tillhör en annan traditionell religion i landet, har man rätt till egen lärare i sin religion. Men om en muslim blir kristen, måste han eller hon behålla det som en hemlighet. Om man är öppen med sin konvertering och om det dessutom finns en koppling till västerländska kristna, hamnar man i en farlig politisk situation. Därför är de allra flesta konvertiter kristna i hemlighet.
– Vi känner en kristen familj där hustrun är en väldig duktig evangelist. Deras dotter bytte skola när hon blev äldre och hon började i en muslimsk flickskola. Där delar hon sin kristna tro med lärare och elever. Eftersom hon kommer från en kristen familj, är det inte obligatoriskt för henne att vara med på Koranlektionerna, men hon väljer att vara med ändå för att lära sig mer och att få berätta om sin tro. En dag fick hon berätta om påsken inför hela klassen och efteråt sa hennes klasskamrater att nu förstår de varför hon är så bra på att förlåta. Läraren ville också få läsa Bibeln och hon fick en av flickans mamma som en gåva, berättar Mika.
Drömmen om ett nått Iran
I de stora städerna har människorna möjlighet att få höra evangeliet via internet och satellit-TV, med hjälp av VPN, trots att internet är begränsad. Mika säger att de vill nå ut med evangeliet till alla folkgrupper i Iran, till de mest isolerade människorna utanför städerna och de vill se husförsamlingar bland dessa avlägsna folkgrupper.
– Vi ser Herren öppna flera dörrar men arbetarna är få. Nyligen hade vi en fastevecka tillsammans med ledare som jobbar i Mellanöstern. Vi diskuterade hur vi kan få fler att bli engagerade för att åka ut till fält. Mission är inte bara till för några få utan alla kristna behöver vara involverade på något sätt. Efter denna vecka beslutade vi för att starta en ny missionsskola för att engagera fler unga i mission.
Namnet är ändrat av säkerhetsskäl.
Vill du stötta missionsarbetet i Iran? Swisha en gåva till 900 36 25 och märk med ”Öppen dörr”.