Hoppa till innehåll

Drömmen om kristendom i uzbekiska kulturen

Kristna i Uzbekistan upplever att läget i landet är varierande. Det finns en öppen dörr för mer frihet, samtidigt som myndigheterna håller i handtaget med järnhand. 

Ljus i Öster stöttar över 40 nationella missionärer i Uzbekistan. De arbetar över hela landet, i städer och på landsbygden, både i registrerade och underjordiska församlingar. Varje år behöver kyrkorna ansöka om registrering på nytt och fortfarande är det mycket svårare för kristna än muslimer att få ansökningarna godkända. När en kyrka väl är registrerad innebär det ett skydd från myndigheterna. En pastor för en registrerad kyrka berättar: 

När vår kyrka blev registrerad och godkänd, fick vi ett samtal från myndigheterna om att vi nu är under deras beskydd. De som förföljde oss förut blev våra vakter. Det kan vara aktuellt vid stora samlingar med mycket folk, som vid påsk eller jul. Då måste vi få extra beskydd eftersom muslimer som ogillar vår verksamhet kan göra attacker mot oss. Myndigheternas uppgift är att skydda en registrerad samling. Vi har blivit starkare och kan samlas för bönemöten fritt. När friheten kom, trodde vi inte att det var sant att ingen kommer och kontrollerar oss när vi samlas och det tog ett tag innan vi började vänja oss vid det. Vi kände oss som ett lejon som suttit i en bur som plötsligt blev utsläppt; vi rörde oss lite kaotiskt i början och visste inte vilket håll vi skulle gå. 

Vår partner, Temir, beskriver läget i landet som varierande. Det är som en öppen dörr just nu men myndigheterna håller i handtaget med järnhand. De bestämmer när de ska öppna och när de ska stänga. Han berättar att det finns en viss frihet i landet och det medför andra sorters svårigheter för kyrkan. När man får mer frihet, kan passionen börja avta, berättar Temir, och det blir ett annat tankesätt kring mission jämfört med när man hade mer motstånd. För att bemöta risken för passivitet i kyrkan försöker de gå tillbaka till ett missionstankesätt. Samtidigt som de kristna får mer frihet, gäller samma även för muslimer. Det är en ny våg av islam i landet och utmaningarna i samband med detta ökar på hela samhället i takt med att religionsfriheten ökar. Men, det kommer samtidigt mer och mer muslimska människor till kristna kyrkor från grannländer som Afghanistan och Tadjikistan. De söker Gud. Temir säger: 

Nyligen döpte vi många stora kraftiga män med stora skägg. Det var starkt att se dem stå på rad så där. De grät och gav sitt liv till Jesus. 

Församlingarna arbetar för att människor ska förstå att kristendomen är verklig och inte en importerad religion. De drömmer om att den ska bli en del av kulturen i landet. Temir berättar att de har en vision om en asiatisk kristen kultur. Det är till exempel viktigt för muslimer hur begravningen går till, var den sker och vilka böner som är med. När en kristen uzbek dör, görs inte dessa traditionella ceremonier för att kristna får inte begravas på muslimska kyrkogårdar. Det är ett stort problem för familjer och skapar mycket rädsla. Det är anledningen till att de håller på att skapa en tradition för hur begravningar ska gå till när man är kristen. På liknande sätt bygger de upp en kulturell tradition kring bröllopsceremonier. På det sättet hoppas de att kristendomen kommer in i den uzbekiska kulturen. När de bygger kyrkor, vill de att de ser asiatiska ut, så att besökare känner att det inte är främmande. Temir säger: 

Drömmen är att vi som kyrka kan upptäcka nya sätt att vara en del av samhället. Vi vill nå ut genom utbildning om kristendom och genom media. Vi vill att kristendomen ska vara en naturlig del av den uzbekiska kulturen. 

Den nya friheten att mötas märks av i de registrerade kyrkorna och gäller främst församlingar i städer. Det ser mycket annorlunda ut för de kristna i landsbygden. Till exempel arbetar teamet i ett område med flera små byar där människorna inte hade hört om Jesus förut. Det är inte lätt att ta sig dit. Missionärerna måste ta sig över en flod på en provisorisk bro och åker ofta tidigt på morgonen och hem vid två på natten. Dessutom bor folket utspridda från varandra, det kan vara fem, tio kilometer till närmsta granne. De besöker fyra, fem byar varje gång. 

Vi visade Jesusfilmen för dem på deras eget språk. De blev väldigt överraskade över att Jesus kan tala deras språk! Vi har besökt området regelbundet i ett halvår och omkring hundra personer har tagit emot Jesus, berättar Temir. 

Men de får arbeta stegvis, då människor som tagit emot Jesus får utstå förföljelse från sina släktningar eller lokalsamhället. Till exempel blev barn till nyblivna kristna familjer utpekade i skolan då läraren sa framför alla att deras föräldrar är kristna. Trycket blev för hårt för dessa familjer och missionärerna gjorde en paus i besöken ett tag. 

Vid jul åkte vi dit igen och besökte varje kristet hem. Vi hade med oss julklappar och upplevde fin gemenskap. Det finns hushåll i den regionen utan gas och värme. I byar saknar de ofta vinterkläder och får utstå hemska förhållanden. Vi hjälpte dem så mycket vi kunde och hade samlat in kläder och annat i våra kyrkor som folk ville donera till familjer i dessa byar. Vår dröm är att någon blir utsänd från vår kyrka och bygger ett eget hem i regionen, så att vi från församlingen kan bjuda hem människorna. 

Temir berättar också att de fått Nya Testamentet som nyutgåva på uzbekiska med en speciell stämpel som visar att boken är godkänd. Han säger: 

Nyutgåvan har bra format och uzbekerna är väldigt glada över den. Vi tar med Nya Testamentet till familjer som blivit troende. De kysser boken och är glada över att få en helig bok.

Namnet är ändrat av säkerhetsskäl.

Fler artiklar

En minnesvärd årsmöteshelg

Andliga varelser på en mänsklig resa

Ungdomarna profeterar och ber om befrielse