Varför har ingen berättat detta för mig?
För ganska många år sedan berättade en vän till mig om en man i Turkiet som han fått leda till tro på Jesus. Mannen var gammal och för honom var det första gången han fick höra de goda nyheterna om förlåtelse genom Jesu död och uppståndelse. Efter att ha bett med i en frälsningsbön fick mannen genast en ny glädje och ett nytt hopp i sitt liv. Några dagar senare kom han dock tillbaka med en bekymrad min. Det var något som tyngde honom.
När min vän frågade honom hur det var fatt, svarade mannen med att ställa en fråga: ”Är det sant att Jesus är enda vägen till Gud?” Ja, svarade min vän frimodigt. Mannen fortsatte: ”Är det sant att man går förlorad utan Jesus?” Ja, svarade återigen min vän, utan att veta vart mannen egentligen ville komma med sina frågor.
Då brister det plötsligt för mannen som förtvivlat utropar: ”Varför har då ingen berättat detta för mig tidigare? Varför har ingen kommit hit och berättat detta för mina släktingar och för mina landsmän?”
Bibeln är tydlig med att påtala att evangeliet om Jesus Kristus är mänsklighetens enda hopp. Utan Jesus finns ingen räddning ifrån synd, och syndens lön är döden. I Bibeln målas det en väldigt mörk bild av människan. Ingen är rättfärdig. Alla har syndat. Alla förtjänar att straffas. Samtidigt med denna mörka bild, målas också en ljus bild av Gud. ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son. För att var och en som tror på Honom inte ska gå under utan ha evigt liv.” Det människan inte klarar i sig själv, det klarar Gud. Genom tron på Jesus får vi del av Guds rättfärdighet. Vi blir, som man skulle säga i rättsväsendet, frikända – trots att vi förtjänar ett straff.
Men hur kan evangeliet bli ett hoppets budskap för en person som aldrig får höra det?
Denna fråga brottas även Paulus med i Romarbrevet kapitel 10, där han uttrycker: ”Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar?” Sammanhanget visar på den grundförståelse som Paulus har kring sin kallelse. Han är sänd av Gud att berätta om Jesus där människor tidigare inte har hört om Honom. Men detta handlar inte bara om Paulus kallelse, utan det här är hela kyrkans uppdrag.
Det borde vara en mänsklig rättighet att få höra evangeliet åtminstone en gång i sitt liv.
Idag säger beräkningarna att det finns omkring tre miljarder människor på vår jord som aldrig fått höra om Jesus. När en av våra partners förklarar hur vi kristna ligger till med att uppfylla missionsbefallning- en jämför han med ett prov i skolan med maxpoängen 100. Vi kristna skulle få 57 poäng (eftersom vi hittills nått 57 % av alla folkgrupper med evangeliet), medan Coca Cola skulle nå så högt som 94 poäng (94 % av världens befolkning känner idag till Coca Cola). Coca Cola som grundades 1886 har alltså lyckats bättre med sitt uppdrag, än vad vi som kristna har gjort på 2000 år.
Ljus i Öster fortsätter att arbeta för att de onådda folken ska bli nådda med evangeliet. För närvarande arbetar vi bland ett trettiotal onådda folkgrupper. Det är inte det lättaste arbetet. Ofta är resultaten små och långsamma. Många gånger är det farligt. Men vi fortsätter, så att ingen ska behöva fråga sig varför ingen kom och berättade. Tack för att du står med i detta!