Vår mission är att tjäna

Erbjuda hopp, sanning, hjälp i andlig och ekonomisk nöd – det finns mycket för de kristna att göra i Ryssland. Vi har samtalat med Dmitrij, vår partner i Sibirien, om det uthålliga arbetet som de nationella missionärerna gör i dagens Ryssland. 

Kan du beskriva atmosfären i era församlingar just nu?

– Situationen i Ryssland är tuff för evangeliskt kristna, vi betraktas indirekt som fiender på grund av kopplingar till väst. Det finns mycket kyrkan kan göra, samtidigt som vi ser att många lämnar Ryssland. Det skapar frustration men vi litar på Guds kraft och ledning. Ingen vet vad som kommer att hända. Vi har haft mycket hjälp av en advokat som såg till att män från kyrkan inte blev inkallade till kriget utan slapp militären på grund av att de är kristna. Vi kunde visa att vår tro och lära inte går ihop med vapen och krig. 

– Bland människor ser vi mycket rädsla och osäkerhet inför framtiden. Vi i församlingen har bestämt oss för att tjäna, det är ju vår mission. Vi vill hjälpa genom att ge ordet, att be och att visa det i handlingar. Dessa är våra tre utgångspunkter – tala, göra, be. På grund av det komplicerade läget finns det mycket mer för oss att göra. Människor är öppna för att höra evangeliet och har också mer behov av hjälp. Många kanske inte vet om det, men det finns mängder av människor som inte ens har möjlighet att köpa mat för sina familjer. Fattigdomen är påtaglig bland folken i Sibirien, jag skulle säga att generellt är majoriteten av ryssar fattiga. Vi vill gå och möta dem i deras vardag. Det är därför som vi jobbar i byar, sjukhus, barnhem och andra ställen där det finns människor i nöd. 

Berätta om något möte med en sökande.

– När kriget började, kom en ung man till kyrkan mitt i veckan. Han ville prata med ledarna i församlingen. Vi fick veta att han är officer och måste ut i krig, han kom för att någon skulle be för honom och döpa honom. Men varför hade han kommit till just oss? Han sa: ”Jag tror att ni är troende på riktigt.” Vi pratade med honom i flera timmar och delade evangeliet. Det var en ung man som ville ha frid med Gud innan han var tvungen att gå ut i krig. Människor söker sanningen, en plats att tillhöra och någon att lita på. De vill bli förändrade. 

– I dagens ryska samhälle finns det mycket negativitet överallt. Det är anti-väst, anti-Ukraina, anti-USA. Mitt i detta känner vi oss små och ensamma, under stor press från regimen. Vi som är kristna ska komma med ett annat hopp, göra allt vi kan för att hjälpa och vara lojala till Gud. Vi vill inte framföra anti-information utan positiva, goda nyheter. 

Hur ser vardagen ut för er?

– Med ett ord, skulle jag säga: annorlunda. Först var alla i en sorts chock-och paniktillstånd. När tiden går blir man van vid nya omständigheter och normer. Just nu lever vi i en slags ny norm. Vi har inte tillgång till Facebook eller Instagram. Flygplan har ingen teknisk support, bilar inga reservdelar. Behöver vi delar till bilar, måste det ske import från länder som till exempel Kazakstan. Vi kan inte flyga någonstans i väst. Inga banktransaktioner är möjliga. Det finns begränsningar i valuta och vi har brist på vissa livsmedel. Det är inte så att vi svälter, men utbudet och kvaliteten är sämre. Det finns ett behov av att anpassa livet hela tiden. Chocken har gått över och vi är inne i en problemlösningsperiod. Dessutom liknar människors beteende sovjetmentalitet, man är rädd för att tala om sina verkliga åsikter utanför det egna köket. De svarar på frågor så som det förväntas av dem. 

Har ser ni på framtiden?

– Jag tror på att vi måste multiplicera lärjungar och församlingar samt jobba för att Guds rike ska växa. Vi kommer inte att sluta utan fortsätter i vår kallelse. Vårt ärende är inte politisk utan det som Gud kallat oss att göra. Jag älskar, ber för och ser med smärta vad ukrainare går igenom, samtidigt som jag har en kallelse i Ryssland. Vi ska älska alla och vill komma med fridens budskap. Våra team är modiga men utan Gud är vårt arbete omöjligt.