Sirle blev kristen när hon letade argument mot Guds existens

Sirle berättar:

Det hände under natten på Östersjön. När jag steg ombord båten, från Tallinn till Stockholm, var jag aktivt emot allt som hade med kristendomen att göra. Som 17-åring var jag övertygad om att alla som tror på Gud inte är särskilt intelligenta människor. Dessutom hade jag bara mött några få kristna personer i mitt liv och de var inga trevliga människor utan agerade dömande och elakt. Jag hade med mig en Bibel till båten som jag hade fått låna av en vän. Jag ville hitta argument mot Guds existens i självaste Bibeln, eftersom jag var övertygad om att det måste finnas något i den boken som talar emot sig själv.

På kvällen steg en storm upp på havet. Jag låg i min hytt, längst ner i båten och blev lite rädd för att det gungade rejält. Då tog jag upp Bibeln, öppnade den slumpmässigt och läste 1.Korintierbrevet 13. Spontant tyckte jag att det här stället var ju vackert skrivet och av någon slags vördnad, mitt i en storm och ensam i hytten, bad jag en liten bön. Sedan la jag Bibeln under kudden och somnade.

Nästa morgon vaknade jag och förstod inte riktigt vad som hade hänt. Plötsligt, över en natt, kände jag en stark övertygelse i mig som proklamerade: ”Det är klart att Gud finns. Det är klart att Bibeln är sann”, och jag fylldes av en glädje jag tidigare aldrig upplevt. Väl tillbaka på min gymnasieskola märkte alla min förvandling, inte bara för att jag strålade av glädje, men också för att jag inte kunde sluta prata om att jag nu tror på Gud.

Det är av den anledningen jag är övertygad om att Bibeln är livsviktig. När jag blev frälst var jag ensam med Bibeln. Jag läste den på estniska, mitt modersmål, och blev berörd av de vackra orden om kärlek. Gud själv använde Ordet för att visa vem Han är och förvandla mig.