Äntligen på väg!

”För varje dag blev det allt tydligare att det skedde något speciellt i samtalen och upplevelserna”, skriver, Fredrika Furehill som var en av deltagarna och som fick i uppgift att skriva en resedagbok under 2022 års teamresa till Centralasien. 

Dag 1:

Mitt första starka intryck av vår slutdestination kom någon gång runt klockan tre eller fyra på måndagsmorgonen. När planet tog i mark i Centralasien började alla applådera och för mig kändes det som en välkomsthälsning. Det var stort att vara på plats och möta personer som vi hört om under våren. På kvällen blev vi bjudna på nationalrätten, som var gjord på bland annat hästkött.  

Dag 2:

Den andra dagen fick vi äntligen möta ungdomarna. Det kändes som om vi hade sett varandra förut och när ljuset på restaurangen plötsligt försvann sjöng vi tillsammans och gjorde lampor av vattenkaraffer och våra mobiltelefoner. Sådant får en att bli vänner. På kvällen var det ungdomssamling med lekar, lovsång, vattenmelon, pizza och prat. Vi möttes från olika delar av världen, med helt olika bakgrund och livssituation, men med samma längtan efter Gud.  

Dag 3:

Tredje dagen var det dags för läger! Tillsammans med ungdomarna åkte vi i några timmar mot en sjö vid bergen. Vi dansade i bussen och var glada att vi överhuvudtaget hade kommit i väg på morgonen. Några dagar tidigare hade det nämligen regnat så mycket att det orsakat lerskred längs med vägen. Tack gode Gud, sa vi. Lägergården låg väldigt nära sjön. Första gången jag stod på stranden såg jag bara moln på andra sidan. Plötsligt insåg jag att det inte alls bara var moln utan där stack en hel kedja snöklädda berg upp. Det kändes som att vara i en sagovärld. 

Dag 4:

Den första morgonen på lägret bestämde några av oss för att gå upp och se soluppgången och sjunga lovsång tillsammans på stranden. Det var en fantastisk upplevelse att få stå där vid den stora sjön och se hur solen långsamt kröp över bergen och började lysa över sjön. Det var härligt att sitta i en ring med våra centralasiatiska vänner och sjunga lovsång, dansa tillsammans och prisa Jesus! När de andra väl vaknat så fortsatte dagen med undervisning om hur vi kan höra Gud tala av pastor Ultuar. På eftermiddagen anordnade vi en kulturfestival och firade svensk midsommar med små grodorna och raketen.  När man försöker översätta svenska visor till engelska så inser man en sak, att vi Sverige har rätt underliga traditioner ändå. Vi dansade även centralasiatisk dans och åt plov, det centralasiatiska kökets version av spanjorernas Paella. Kvällen slutade med att en av oss i teamet ledde oss i en dansworkshop. 

Dag 5: 

Dagen därpå åkte vi hem, fast inte raka vägen. Vi stannade till vid en kanjon. Det tog en lång stund att vandra dit men det var verkligen vackert. Strax efter att chauffören startat bussen igen började några droppar leta sig in genom de öppna takfönstren på bussen. Härligt med lite svalka, tänkte vi då! 

Dag 6:

På lördagen åkte vi till en fantastiskt vacker nationalpark. Vi blev hämtade av ungdomsledaren som sade: ”Har ni sett?” och höll upp sin mobiltelefon. Nitton minuter efter att vi åkt från kanjonen hade det börjat regna. Flodbädden där vi gått och vägen vi åkt på var nu täckt av lera. Oj, där höll Gud verkligen undan regnmolnen för oss! Men i parken sken solen mellan bergstopparna och det var alldeles lagom varmt både för vandring och en härlig picknick med våra nya vänner. En flod med turkosblått vatten flöt förbi den plats där vi dukat upp, och vi var många som ville känna på, och som nästan ramlade i, det iskalla vattnet. 

Dag 7:

Innan gudstjänsten åkte vi till basaren för att försöka fynda bland färgglada tyger, torkad frukt och massa annat. Vi testade också något vi vanligtvis inte brukar äta. Gissa vad? Jo, sten. Ätbar sten. Exotiskt, inte sant? Men nu till kyrkan. Gudstjänsten varade i tre timmar. Underbar lovsång och dans blandades med predikan och en jubelpaus i mitten. Den Helige Ande kändes väldigt närvarande. På kvällen gick vi till parken för att om möjligt evangelisera. Det var ett av de få tillfällen när vi tänkte på att vi är i ett land utan den religionsfrihet vi har i Sverige. Inget ”predikande på gatorna” här inte. Vi hade däremot packat ned ett kubbspel i resväskan och bjöd in folk i stadsparken att spela. Utifrån det kunde det sedan bli samtal med de som var nyfikna, där de lokala ledarna fick möjlighet att kunna följa upp kontakten med dessa. 

Dag 8: 

På eftermiddagen åkte vi till stadsparken igen för att äta pizza med ungdomarna. Sedan fortsatte kvällen på en höjd med utsikt över staden. En av ungdomarna hade tagit med sig en icke-kristen vän och vi blev lite fundersamma för planen var ju att lovsjunga och be för staden. Vi åkte på en knagglig väg och kom upp till utsikten där en av oss i det svenska teamet fick leda oss i bön. Det var väldigt härligt och det tyckte även hon som inte varit i kyrkan förut. Sedan var det dags att ta avsked, vilket var sorgligt. Det gick fort och det var på något sätt svårt att tänka sig att vi inte skulle träffa de här vännerna igen som verkligen kändes som syskon. 

Om någon, för ett år sedan, hade sagt till mig att jag skulle få vara med om det här skulle jag nog inte trott det. Men jag fick vara med och det var fantastiskt roligt, lärorikt och välsignande! 

Vill du läsa mer om eller anmäla dig till sommarens resa, kan du klicka här: