Religionsfrihet berör kärnan i kristen tro

De allra flesta av Ljus i Östers nationella missionärer arbetar i länder där religionsfriheten inte respekteras av landets styre. Husrannsakningar, polisräder under möten och beslagtagen litteratur tillhör vardagen för många kristna i dessa länder. Varför ser det ut så här och vad kan vi göra för att hjälpa?

(Detta är en fördjupande text hämtad ur tidningen Ljus i Öster. Beräknade lästid: 2-3 minuter)

Frihet. Ett ord som ger kalla kårar hos de auktoritära regimer som är styrande i de flesta av de länder där Ljus i Öster arbetar.

– Det handlar om kontroll.

Många av ledarna har suttit på makten under lång tid och vill inte att något ska ändras, säger John Kinahan som arbetar med Forum 18 – en nyhetstjänst som övervakar och analyserar brott mot religionsfriheten i framförallt Centralasien, södra Kaukasien, Ryssland, Vitryssland och Turkiet. Han får medhåll av FN:s före detta rapportör kring religionsfrihet, Heiner Bielefeldt, som 2016 skrev att ett av de största problemen för religionsfriheten är ”auktoritära regeringar besatta av kontroll”. I samma rapport konstaterar Bielefeldt att religionsfriheten är tätt sammanlänkad med andra friheter, som yttrandefriheten och mötesfriheten. Om regeringarna skulle lätta på religionsfriheten är de rädda för att det i förlängningen kan leda till att staten förlorar kontrollen över samhället, menar Bielefeldt.

– Om du får rätt att säga vad du vill, tänka fritt och tycka annorlunda än de som bestämmer upplevs det som ganska hotande för en diktatur, summerar John Kinahan.

Rätten till religions- och trosfrihet ingår i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Trots att samtliga regeringar, i de länder där Ljus i Öster arbetar, har skrivit under den FN-konvention som reglerar denna rättighet – och därmed är juridiskt bundna att följa den – ser verkligheten annorlunda ut. I en rapport från den mellanstat-liga organisationen OSSE skriver de om hur stater metodiskt ägnar sig åt poliskontroll, övervakning, stängning av möteslokaler, konfiskering av egen-dom, ekonomiska sanktioner, fängslanden och att begränsa innehav av religiös litteratur och möjligheten att dela sin tro med andra.

Kazakstan är ett av de länder där beskrivningen ovan passar väl in. All religiös aktivitet som inte staten har godkänt är olaglig. All religiös litteratur – som Bibeln och Koranen – är censurerade av staten, som också utför noggranna kontroller av hur dessa texter distribueras och säljs. Alla religiösa sammanslutningar med mindre än 50 personer är illegala. Alla samtal om tro som förs utan statens tillåtelse – med texter som staten inte godkänt eller på en plats som staten inte medgett – är förbjudna. En av dem som sitter fängslade i Kazakstan är sjundedagsadventisten Yklas Kabduakasov som 2015 dömdes till två års fängelse för att ha talat om sin tro med några studenter. Det visade sig senare att det var säkerhetspolisen som hade hyrt den lägenhet där de träffades och att de fyra studenterna var anställda av säkerhetspolisen. Många muslimer och Jehovas vittnen hamnar i rättegång och blir fängslade av lik-nande anledningar.

En annan person som 2014 drabbades av Kazakstans tveksamma inställning till religionsfriheten är den pensionerade pastorn Bakhytzan Kashkumbajev. Han blev dömd till fyra års villkorlig dom för att han skulle ha gjort en kvinna psykiskt sjuk, trots att hon själv upprepade gånger påpekade för myndigheterna att hennes hälsa inte skadats. Kashkumbajev måste betala det påstådda offret en ersättning på 2 miljoner tenge, motsvarande cirka 69 000 svenska kronor.

Religionsfrihetens begränsningar i länder som Kazakstan drabbar inte bara kristna, utan alla som har en tro. John Kinahan har många gånger fått frågan varför de som kristen nyhetsservice också rapporterar om oegentligheter som drabbar muslimer och Jehovas vittnen och försvarar deras rättighet till religionsutövande.

– Vi gör det utifrån vår egen tro. I första Mosebok 1:27 står det att alla är skapade till Guds avbild. När någon attackerar religionsfriheten – kanske speciellt när det drabbar människor som inte delar vår tro – utmanar det vår kärlek till Gud och vår nästa, som Jesus sa är de största buden. John ser med oro på den negativa utvecklingen av religionsfriheten i de länder som Forum 18 bevakar.

– Vi är bekymrade över hur detta påverkar vanliga människor som bara vill praktisera sin rätt till att tro och uttrycka sig fritt. Det här är en fråga som berör kärnan i kristen tro. Samtidigt tycker han att det är hoppfullt att se hur många kristna fortsätter att träffas för att göra lärjungar, trots förbuden.

– I Jesu uppståndelse kan vi se att allt som tjänar döden inte har någon framtid. Förtrycket kommer till slut att förlora.

John anser att vi som kristna ska arbeta för att förtryck ska upphöra, oavsett vem som drabbas. Han menar att det viktigaste man kan göra som kristen är att be. Det andra är att ta reda på mer fakta, exempelvis genom att läsa Forum 18:s nyheter eller åka på en resa anordnad av Ljus i Öster till något av de omtalade länderna. Ett annat sätt att hjälpa är att stötta arbeten för religionsfrihet ekonomiskt eller själv involvera sig i en organisation som arbetar med mänskliga rättigheter.

– Möjligheterna är oändliga, men börja med bön och lyssna till vad Gud ber dig att göra, säger John.