Hoppa till innehåll

När herren kallar

Herren kallar oss inte bara till andra länder och nationer utan han talar till oss också i vardagen.

Det var en vanlig kväll i vårt hus, jag satt och betalade mina räkningar som jag gjort många gånger förut och helt plötslig känner jag Guds närvaro komma in i rummet. Det är som att allt står stilla och jag hör en röst, inte en yttre röst, utan i mitt inre hör jag Herren tala till mig och Han frågar mig: ”Thomas, vill du åka till Indien?” Rösten var som en stilla susning men ändå som ett dånande vattenfall. Det var som att allt ställdes på sin spets. Eftersom jag var så säker på att det var Gud som talade till mig, svarade jag: ”Ja, det kan jag tänka mig, jag ska bara kolla vad Anna säger också.

Jag gick upp till övervåningen för att lägga mig. Min fru Anna hade inte somnat än så jag vände mig om till henne och sa: ”Anna, kanske Gud vill att vi ska åka till Indien”, sedan somnade jag. Men det gjorde inte hon, det blev en orolig natt med många frågor men på morgonen fick hon ett underbart löfte från Bibeln:

Och när jag planterar ut dem bland folken, skola de tänka på mig i fjärran land; och med sina barn skola de få leva och komma tillbaka.” (Sak 10:9)

Ett par år senare flyttade jag och Anna till Indien och det blev ett äventyr som vi aldrig kommer att glömma. Det var som att kliva in i Apostlagärningarna. Människor blev frälsta, helade och befriade från onda andar. Församlingen växte och består idag av mer än 5  000 människor. Nu har det gått 25 år sedan vi fattade detta beslut och vi är så glada över att vi vågade lyda och följa kallelsen vi fick. 

I Markusevangeliet, kapitel ett, vers 16–18, läser vi om hur Jesus kallar sina första lärjungar: 

”När han gick utmed Galileiska sjön fick han se Simon och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare. Jesus sade till dem: ’Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare’, de lämnade genast sina nät och följde honom.” 

Vad var det som gjorde att Simon och Andreas genast lämnade sina nät, sin försörjning, sin säkerhet, för att följa Jesus utan några som helst garantier? Det var något i Jesu röst som tog tag i deras inre, en kallelse som förde dem ut i ett nytt äventyr.

När Herren kallar oss så betyder det inte att livet blir en dans på rosor, ofta kan det vara tvärtom faktiskt. Svårigheter, utmaningar, förföljelser och lidanden kommer. Jesus har aldrig lovat oss ett lätt och bekvämt liv, men han har lovat oss ett välsignat liv och att vara med oss alla dagar intill tidens ände.

Herren kallar oss inte bara till andra länder och nationer utan han talar till oss också i vardagen. Ibland tror jag att han talar till oss mer än vad vi förstår. Du kanske helt plötsligt börjar tänka på någon person, du känner en maning att ringa någon, att be för någon. Du kanske känner att du vill säga ett ord ifrån Herren av uppmuntran och tröst? Jag vill uppmuntra dig att våga göra det, våga lyda när Herren kallar och talar till dig, det kommer att bli en välsignelse för dig och för din omgivning.

Krönikan är skriven av Ljus i Östers direktor Thomas Lahti.

Fler artiklar

Från missbruk till att bli Guds tjänare

En stund i arkivet

En minnesvärd årsmöteshelg