Ljus i Öster fortsätter att satsa på länderna i det turkiska bältet
Det turkiska bältet är det geografiska området som sträcker sig från Turkiet, via Kaukasien, in i Centralasien, bort till Kina och ända upp till norra Sibirien. Det finns många onådda folk i länderna som ingår i turkbältet och ofta också en mycket svag kristen närvaro. Därför har Ljus i Öster ett stort arbete i området.
Regionen består av flera länder och befolkas av turkspråkiga folkslag. Det gemensamma för alla är att de tillhör den turkiska språkgruppen. Folken har ett kulturellt band. Det finns omkring 175 miljoner människor som talar något av de omkring 30 turkspråk som finns.
Ljus i Öster stödjer, bland annat, Kanal Hayat i Turkiet, som når hela regionen med kristna program dygnet runt. Vi har också nationella medarbetare i Kaukasien och Centralasien, till exempel missionsarbete bland döva som omfattar alla centralasiatiska länder. Vi ger stöd till översättningen av Bibeln till uiguriska, ett turkiskt språk som talas av uigurerna i Kina. Ljus i Östers nationella arbetare når också ut till sibiriska tatarer som är en av den nordligaste turk-gruppen i världen. Tre evangelister får stöd från Ljus i Öster under 2021, som kommer att arbeta i olika tatarbyar.
De kristna som bor i turkbältet behöver vårt stöd. Generellt råder det stora brister i religionsfrihet och mänskliga rättigheter i regionen. De flesta folkgrupperna är muslimska, men det finns också ortodoxt kristna och tibetan-buddhistiska folk.
Fakta om länderna (källa: Utrikespolitiska institutet):
Turkiet: Även om nästan alla turkar är muslimer, är långtifrån alla utövande troende. Färre än en procent av Turkiets invånare bekänner sig idag till andra religioner än islam. För kristna samfund innebär den statliga kontrollen av religionsutövningen en rad inskränkningar. De får till exempel inte utan statligt tillstånd bygga kyrkor på mark de själva äger, och sådana tillstånd beviljas inte. Utbildning av kristna präster är inte tillåtet i Turkiet.
Azerbajdzjan: Nästan alla azerier räknar sig som muslimer, men många utövar inte sin religion. I princip råder religionsfrihet, men utlänningar hindras sedan 2001 att missionera och religiösa samfund måste vara registrerade hos staten. En del mindre samfund har klagat över att registreringsprocessen är nyckfull och ibland förhalas av myndigheterna.
Kazakstan: En stor majoritet av befolkningen i Kazakstan är muslimer, medan uppåt en fjärdedel av invånarna hör till den rysk-ortodoxa kyrkan (som förklaras av att en femtedel av befolkningen är ryssar). Enligt författningen är landet en sekulär stat som garanterar religionsfrihet, men i verkligheten förekommer inskränkningar i friheten. En lag om registrering av religiösa grupper skärptes 2011 och ledde till att runt en tredjedel av tidigare accepterade samfund blev olagliga. Det rapporteras att myndigheterna övervakar religiös verksamhet. Antiterrorpolis har gjort razzior vid sammankomster i privata hem, tvingat troende till psykiatrisk behandling och bötfällt människor för att de har läst heliga skrifter eller bett böner. Myndigheterna förbehåller sig rätten att kontrollera religiös litteratur innan den importeras.
Kirgizistan: Islam dominerar som religion bland kirgizer, uzbeker och tadzjiker, men tron är ofta blandad med traditionell lokal shamanism. Enligt författningen är Kirgizistan en sekulär stat och religionsfrihet ska råda. I praktiken har kränkningar av denna rätt ibland förekommit. Alla religiösa grupper måste registreras hos myndigheterna och inte minst så kallade nykristna samfund rapporteras ha problem med att få sin registrering godkänd.
Turkmenistan: Den turkmeniska regimen har inte tillåtit islam att få inflytande över politiken. Författningen stadgar att Turkmenistan ska vara en sekulär stat med religionsfrihet, men friheten är i praktiken starkt begränsad. Alla religiösa församlingar måste registreras hos myndigheterna. Protestanter betraktas ofta med misstänksamhet, men traditionellt är det turkmenska samhället tolerant och skälen till regimens kontroll över religionen är mer politiska än religiösa. Det finns en rädsla för att religionsfrihet kan leda till politiskt oliktänkande.
Uzbekistan: Islam har en stark tradition i Centralasien. Enligt författningen råder religionsfrihet i Uzbekistan, men i realiteten är rättigheterna begränsade.
Xinjiang: De flesta i området tillhör turkisktalande muslimska folkgrupper, varav uigurerna – ett av Kinas 55 officiellt erkända minoritetsfolk – är den största. Uigurerna är hårt utsatta av myndigheterna och närmare en miljon uigurer och andra etniska minoriteter är frihetsberövade i så kallade omskolningsläger.
Delrepubliker i Ryssland med turkiskt folk: En av de största minoritetsfolkgruppen i Ryssland är tatarer, som är et turkiskt folk. Turkiska språk talas av en rad andra folkgrupper också, bland annat i de centralasiatiska delarna av landet.