Kör på en frusen flod för att nå de onådda
Said kör långa sträckor på floden Lena för att berätta om Jesu kärlek. I våras följde vi med honom i bilen och fick uppleva hur livet är för vår nationelle missionär i Jakutien.
När vi flyger in över Sibirien slås jag av hur vitt allting är. Det är som att allt är insvept i en stilla snöstorm. Vår slutdestination Jakutsk ligger i Sacha-regionen i östra Sibirien, nästan 1000 mil ifrån Sverige. Inrikesflyget från Moskva tar 7 timmar. När vi väl är framme vid Jakutsk är kylan påtaglig. Trots att det är vår här är det nästan 20 minusgrader. I området kan det bli nedåt 60 grader kallt på vintern och det kallas därför för världens kallaste stad. Hela Jakutsk vilar på permafrost, det innebär att marken under det översta jordlagret fortsätter vara frusen året om. Bebyggelsen är en blandning av modern arkitektur och stora betongkomplexrester från Sovjettiden.
Inne i Jakutsk träffar vi Said Protopopovs, vår missionär i området. Said har ett stort hjärta för Sacharegionen och reser många mil varje vecka för att hälsa på i olika hemförsamlingar i regionen. För att besöka många av byarna krävs det att man åker över floden Lena. På vintern är isen så tjock att den kan användas som bilväg, men under hösten och våren ändras förutsättningarna dramatiskt då det finns risk för sprickor i isen. Varje resa i det extrema klimatet är förenad med direkt livsfara.
Det är långa sträckor utan bebyggelse, mackar och människor som kan hjälpa en om man blir stående i minus 20 eller 60 grader, på grund av bensinstopp eller bilproblem.
Redan första dagen får vi följa med till en av hemförsamlingarna på landsbygden, fem mil utanför Jakutsk. Det är en surrealistisk upplevelse att åka bil på floden i flera mil och allt man ser är bara snö och andra bilar. Vi kommer fram till ett litet samhälle med enkla hus där vår församling huserar. När vi kliver in i det lilla huset slår en vägg av värme emot oss. Människorna här kompenserar den tunga kylan genom att värma upp husen rejält. Inredningen är spartansk, men funktionell. Här finns ett litet kök och ett kombinerat vardagsrum/sovrum.
Det är ett tiotal personer samlade. Vi bjuds på torkad fisk, te och kakor. Said delar några bibelord, vi sjunger lovsånger på språket sacha, som pratas av en miljon människor i regionen, och människorna i gruppen delar sina livsberättelser. En kvinna berättar hur hon länge var fast i schamanism, men mötte Gud och fick sitt liv förvandlat. Några av barnen berättar om hur de kommit till personlig tro på Jesus. Berättelserna är många och vittnar om Guds storhet och godhet.
När vi kommer tillbaka till Jakutsk får vi lite tid att sitta ner med Said och lyssna till hans personliga resa med Gud.
– När jag var 15 år fick jag en hjärntumör och trodde livet var över. Jag började söka Gud och när jag låg på sjukhuset kom två killar och visade Jesusfilmen. Något i mig förvandlades och jag bad frälsningsbönen i den inbjudan som följde.
Said bor i Jakutsk tillsammans med sin fru och två barn. Många muslimska migranter från Uzbekistan och Kirgizistan kommer till staden och Said vittnar ofta för dem. Said berättar att han är bra på uzbekiska, och att han ofta använder arabiska varianter av bibelpersoner. Till exempel använder han namnet Isa istället för Jesus. Said brukar också använda sig av sin kunskap om koranen i samtal med muslimer och väcker intresse genom att fråga varför det står att Isa är den som ska döma och inte Muhammed.
– Det är viktigt att bygga relationer och att dela en ordentlig måltid tillsam- mans med dem. När jag byggt upp en relation börjar jag dela evangeliet med dem. Via de hemgrupper som bildats har flera av grannarna kommit till tro och de delar i sin tur evangeliet med sina vänner, berättar Said.
Efter en knapp vecka i världens kallaste stad inser jag att det har börjat spridas en speciell värme i Jakutsk. Det är effekten av att Jesu kärlek börjar bli känd i regionen.