Khasans kristna tro fick honom svartlistad

Ljus i Öster stöttar pastorsparet Khasan och Amara som jobbar i en förort till huvudstaden i ett centralasiatiskt land. De arbetar i en officiell registrerad kyrka och har stort fokus på lärjungaskap. Vägen till den plats där de är idag har inte varit helt lätt, men tron har alltid varit stark.

I början av Khasans vandring med Gud fanns det många utmaningar och han berättar att år 1998 var det en extra svår tid för de kristna i Centralasien, eftersom mindre religiösa grupper stämplades som terr*rister. Khasan var ledare för en hemgrupp. Pastorn hade sagt till alla ledare i kyrkan: ”Håll dem hemma.”

Men Khasan hade en stark övertygelse om att de behövde registrera sin kyrka officiellt. Då var de omkring sextio medlemmar men det krävdes hundra för att kunna registrera församlingen på den tiden. Han gick till de lokala myndigheterna för att ansöka om registrering och gick därifrån med en lång lista på alla dokument som krävdes för att kunna lämna in en ansökan. Khasan sa till dem: 

”Vi är bara sextio personer och inte hundra.” 

”Fyll bara listan med hundra namn, de behöver inte vara kristna utan det viktiga är att de inte är emot kyrkan”, svarade myndighetspersonen. 

”Men de är ju inte alla troende”, svarade Khasan. 

”Vem vet, de kanske blir det efter en tid”, fick han som svar.  

Khasan berättar vidare att han i sin ungdomliga iver skrev upp alla han kände på den listan, sina grannar, lärare, vänner, och fick ihop över hundra namn. Han fick göra om ansökan tre gånger innan den blev godkänd och år 2000 fick kyrkan sin registrering. 

”Vi var den sista kyrkan i den vevan som fick registreringen godkänd. Efter det blev det mycket svårare och ingen fick sin ansökan igenom. Då började också förföljelsen. Polisen kom ofta till församlingen och människorna blev rädda, till slut hade vi bara tio personer kvar i kyrkan. Det var en svår tid. Det blev omöjligt för oss att hitta någon som ville hyra eller sälja en lokal till oss. Vi hade en godkänd registrering men inget bönehus”, berättar han. 

Då fick de ett ultimatum från myndigheterna som gav församlingen en månad på sig att köpa en lokal till verksamheten. Skulle de inte klara av det förlorar de registreringen. När det bara var tre dagar kvar hade de fortfarande inte hittat en lokal. 

”Men då var det en polis som ville sälja sin bostad till oss, han var i stort behov av pengar och behövde genomföra försäljningen snabbt. Polisen ordnade också med alla dokument på nolltid och vi fick huset och kunde behålla vår registrering”, säger Khasan.  

När han sedan visade alla dokument till myndigheterna, frågade de: ”Hur gjorde ni det?” Khasan svarade: ”Gud hjälpte oss.” 

Församlingen hade en godkänd registrering och ett bönehus, men inga människor i kyrkan. 

År 2002 gifte Khasan sig med Amara. De började be för situationen tillsammans. Snart var de över hundra personer i kyrkan igen, alla av landets nationalitet (och inte enbart rysktalande som många är i landet) och många var unga människor. Föräldrarna klagade ofta till polisen om Khasan och han anklagades för att undervisa fel religion. Han fick ofta böter för det och ibland till och med fängelsestraff på en vecka. 

”Någon skrev upp mitt namn på svarta listan och jag blev stämplad som terr*rist. Jag kunde inte tro det! Mitt namn var på terr*ristlistan! Det var jämt förhör hos polisen och ofta satt jag på samma förhör tillsammans med riktiga terr*rister. Där fick jag tillsägelse om att jag inte får undervisa och inte dela evangeliet, men jag delade evangeliet med alla i förhörsrummet ändå”, säger han och skrattar lite. 

En gång fick Khasan enorma böter som motsvarade hundra månadslöner. Samtidigt fortsatte folk att komma till kyrkan. För att klara av den ökade ekonomiska bördan jobbade han på bygge och åkte ofta över till Ryssland för att tjäna pengar. Polisen höll alltid ett öga på honom och hans familj, till och med barnen blev kollade. Myndigheterna letade också efter biblar och när de hittade en Bibel fick Khasan böter igen. Det blev så tufft att han funderade på att flytta med familjen till Ryssland för att överleva. 

”Men jag kände att om jag flyttar då lämnar jag Jesus ensam i mitt hemland”, säger han. 

Khasan fick snart kontakt med en pastor och via honom fick han en möjlighet att vidareutbilda sig i Korea. Det blev en stor uppmuntran för honom. Han fick ny kraft och det hjälpte honom att kämpa vidare och berättar att de senaste fem, sex åren har det blivit lättare för de kristna. Hans namn har också tagits bort från den svarta listan. 

”Just nu får vi träffas och dela evangeliet. Vi använder den friare tiden till att träna lärjungar. Församlingen växer och vi behöver stöd för att starta nya kyrkor”, berättar Khasan och tackar för stödet från Ljus i Öster. Han får tårar i ögonen när vi uppmuntrar honom, bekräftar att deras arbete är enormt och att de är hjältar. Att så med tårar och skörda med jubel får en helt annan innebörd under samtalet med pastor Khasan.

Namnen är ändrade av säkerhetsskäl. Ord är censurerade av policyskäl.