Jesu kärlek till barn i Nepal

Nepal ligger på Himalayas sydsluttning, mellan Kina och Indien. Det bor omkring 26,5 miljoner människor i landet och de tillhör ett stort antal olika folkgrupper. Över 80 procent av befolkningen är hinduer, 9 procent buddhister, runt 4 procent är muslimer respektive animister och knappt 1,5 procent är kristna. Per, som till vardags jobbar med ekonomi på Ljus i Öster, besökte nyligen landet. Vi har samtalat med Per om hans resa och hur Ljus i Öster nu är med och stöttar arbetet där.

Berätta om din resa, varför åkte du till Nepal?

– Vi har en missionär i vår kyrka som heter Jonny Martinsson och han startade en missionsorganisation i Sverige som heter All Nations. Han ordnade en resa till Nepal för dem som är intresserade, så vi var en grupp som åkte dit i oktober. Jag tog semester för att åka med. Jag tyckte att det lät spännande och det skulle bli kul med en äventyrlig resa. Det är en resa som man kanske annars inte gör och jag hade aldrig varit i Nepal tidigare. Vi var sju personer, plus Jonny och hans fru som följde med.

Vem träffade du?

– Vi flög till Katmandu, som är huvudstaden där. Dagen hade precis börjat när vi landade och jag hade inte sovit på hela natten. Vi besökte olika verksamheter där och den tredje dagen åkte vi till södra Nepal. Vi åkte tidigt på morgonen och kom fram sen eftermiddag, det tog en hel dag trots att det inte var så långt. Vägarna är smala, det är mycket upp och ner i bergen, skymda kurvor och stup. Man använder inte bromsar när man kör utan tutar bara. När vi körde i en kurva tutade chauffören för att varna mötande trafik, och vi bromsade aldrig. Vi kom fram till Chitwan, där All Nations har mycket verksamhet. Första dagen åkte vi hem till en familj som hade fyra tjejer boendes hos dem, för att de skulle kunna gå i skolan. Tjejernas hem ligger högt uppe i bergen och de kan inte ta sig till skolan därifrån.

Dagen efter åkte vi till ett par kommunala skolor med låg- och mellanstadieelever. All Nations har ordnat med extra lärarresurser till skolorna som också hjälper till med läxor och andra aktiviteter efter skolan. Efter skolan stannar de flesta elever kvar och då kan lärarna prata öppet om att de är kristna. Eftersom det inte är under ordinarie skoltid, kan de berätta om Jesus för barnen. Barnen kan sedan gå hem och berätta för sina föräldrar.

Senare samma dag åkte vi till en annan skola. Vi åkte högt upp till bergen på smala grusvägar i jeepar. När vi nästan hade kommit fram, upptäckte vi att en bro hade spolats bort en vecka tidigare på grund av ett kraftigt skyfall. Då blev vi tvungna att gå den sista biten. Vi hade med oss paket från vår kyrka som barnen hade samlat ihop till barn i Nepal, fyllda med saker som tandkräm, papper, penna, tandborste, och så vidare. Vi hade också med oss spel och leksaker. Nu skulle vi bära med oss alla dessa 50 påsar.

En lokal pastor visade vägen och var tolk. Han sa att det skulle ta 30 minuter att gå upp för bergen. Vägen gick över bäckar och ibland fick vi krypa upp för att det var så brant. Den halvtimmen tog en timme och en kvart för oss som inte är vana att gå i bergen. Vi var inte heller riktigt klädda för den typen av vandring. Tanken var att vi skulle vara framme runt tre eller fyra, och skolan väntade på oss redan från tolv, men vi kom fram kvart över fem. Då hade barnen och lärarna väntat på oss i över fem timmar. Vi delade ut påsarna och talade med barnen och personalen.

När vi skulle tillbaka började det skymma och vid sextiden var det beckmörkt. Vi skulle gå tillbaka samma väg i mörkret. Innan vi började gå tillbaka frågade vi barnen om vilket djur som är det farligaste här och de svarade: Tigrar! Så vi tänkte att det kunde finnas en tiger bakom varje buske. De lokala missionärerna visade vägen men det var ändå jobbigt för att allt såg annorlunda ut i mörkret. Vi lyste med våra mobiler. Det blev lite jobbigt då flera blev oroliga över faran. Men vi kom ner fint, trots att vi var genomvåta. Och vi såg aldrig några tigrar!

Hur stöttar Ljus i Öster arbetet i Nepal?

– Eftersom Ljus i Öster jobbar för att nå onådda folkgrupper blev det naturligt att ta med erfarenheterna från resan till kontoret och vi bestämde att stötta arbetet i skolorna. Nu är vi med och ger stöd till några skolor i Chitwan, så att extralärare kan hjälpa till med läxhjälp och berätta om Jesus för barnen. Arbetet hjälper fattiga barn att få utbildning och mat på skolan, samtidigt som man ger dem tillgång till evangeliet. Läxhjälpsprogrammet sker nära församlingar. Arbetet stoppar också barnäktenskap. I stället för att gifta sig fortsätter tjejerna med skolan och blir kanske lärare en dag. Att få gå i skolan ger barnen hopp om en bättre framtid.