Ivan tänkte ta sitt liv – mötte istället Jesus

Ivan skulle ta sitt liv genom att hoppa från nionde våningen rakt ned i asfalten. Precis som han gjort sig redo bad han en liten bön och han blev alldeles varm inombords.

– Jag växte upp i en icke-kristen familj. Mormor hade en ortodox tro på Gud, men talade mest om hur Gud skulle straffa mig så det lockade inte, berättar Ivan.

Han var tonåring när Sovjetimperiet föll samman i början av 1990-talet och hans hemstad bytte namn från Leningrad till S:t Petersburg. Ekonomin brakade ihop och allt såg mörkt ut.

– Det fanns inga jobb och ingen hade någon framtidstro. Mina vänner och jag drogs in i drogmissbruk. Det var som en epidemi i S:t Petersburg, berättar Ivan.

Han berättar hur flera av hans vänner dog i missbruket. Själv var han nära att dö vid två tillfällen.

– En gång tog jag en överdos. Plötsligt var det som om jag förflyttades ut ur min kropp och såg den från ovan. Alla kompisar utom en hade lämnat mig i tron att jag redan var död. Han som var kvar bankade på mig och plötsligt vaknade jag till liv.

Den andra gången Ivan var nära döden var det självvalt. Han skulle ta sitt liv genom att hoppa från nionde våningen.

– En kompis hade tidigare tagit livet av sig genom att hoppa, men han hade fastnat i ett träd på vägen ned och överlevt ytterligare några timmar med svåra smärtor. Jag ville göra det ordentligt och hoppa ned på en asfalterad gata.

En kall, regnig kväll skulle Ivan göra slag i saken. Han klättrade upp på ett tak och kikade ner över kanten och funderade på om han verkligen ville dö.

– Jag ville inte leva, men jag ville inte dö heller. Jag bad på måfå, och kände plötsligt en oförklarlig värme inombords. Jag klättrade tillbaks och avbröt självmordsförsöket.

Tidigare hade han träffat mamman till en av sina nu döda missbruksvänner och hon hade sagt: ”Jesus älskar dig!” Nu följde han med henne till kyrkan.

– Den dagen gick jag fram på pastorns frälsningsinbjudan och fick uppleva Jesus i mitt liv. När jag berättade om det för mina vänner och min familj var det ingen som trodde mig, men så småningom fick de se att mitt liv var förvandlat.

Ivan fick nöd för sina vänner och ville hjälpa dem. Det fanns inga rehabiliteringshem på den tiden, men han tog hem missbrukare till sin lägenhet för att berätta för dem om Jesus och hjälpa dem. Han tog hem hemlösa som fick mat, ett bad och kläder.

Två år senare startades ett rehab i S:t Petersburg och Ivan började arbeta där. Han träffade på missionärer från utlandet som berättade för honom om en lärjungaskola som Ungdom Med Uppgift arrangerade på ett annat håll i Ryssland. Ivan reste dit och gick skolan, som avslutades med en missionsresa till ett muslimskt område i Ryssland.

– Under min missbrukstid hade jag visserligen inte hört till någon rasistisk gruppering, men gång på gång hade vårt gäng hoppat på muslimer på gatorna. Nu reste jag till deras region för att berätta om Jesus.

Ivan stannade på UMU-basen något år och gick ytterligare en kurs, innan han återvände till S:t Petersburg för att arbeta med missbrukare.

– Redan veckan efter att jag hade blivit frälst var jag på ett bönemöte där en man profeterade över mig och sa: ”Gud kommer att sända dig till ett annat folkslag”. Det hade brunnit inom mig och jag kände en kallelse till området där vi haft vår missionsresa. Jag hade lärt känna en pastor där och precis efter millennieskiftet ringde han och frågade: ”När kommer du?” Jag upplevde att det var rätt tid och flyttade dit.

Gulnara kommer från muslimsk bakgrund, även om det mest var en nominell traditionsislam hon växte upp med.

– Jag blev besviken på den aggressiva tonen som fanns i islam. När jag var 13 år gammal sändes ett tecknat barnprogram på teve som hette Superbook. Det handlade om Jesus och jag skrev till den adress de uppgav i programmen för att få en barnbibel, berättar Gulnara.

En söndag var hon hos en kompis när dennas mamma kom hem. Hon berättade att hon varit i en evangelisk kyrka och att hon verkligen hade tyckt om det.

– Nästa söndag gick jag dit. Jag blev frälst och fortsatte att gå till kyrkan. Det märkliga var att kompisens mamma aldrig gick dit mer än den gången då jag var på besök hos dem.

Gulnaras familj hade det tufft. Pappan hade lämnat familjen för en annan kvinna och mamman skulle ensam försörja sex döttrar.

– Jag var yngst och ingen lyssnade på mig, så jag berättade inte att jag blivit kristen eller vad jag gjorde på söndagarna. Det tog ett år innan mamma fick veta, och då hade tre av mina systrar också blivit kristna.

När hon var 17 år började hon arbeta som sekreterare i församlingen och när Ivan kom dit fick han ögonen på henne. De gifte sig, och nu har de två barn.

Under åren som gått har de varit med om att starta upp en rehab-verksamhet och arbeta med ett drogförebyggande arbete. Nu har de flyttat till en mindre ort och startat en pionjärförsamling.