Illegala missionärer smugglar in Jesus i Nordkorea
Följ med in i en kultur där allt övervakas, Gud bannlysts och kärlek är utrotningshotat. Och där Jesus mot alla odds förvandlar människors liv.
Det finns ett karaktärsdrag som alla nordkoreaner delar – misstänksamhet. Man vaktar sina tankar, sina steg, sina ord, sina drömmar. När man ser sig omkring står de där, klädda i svart, livsfarliga – det är den hemliga polisen och den finns överallt. Men vem som helst kan ange en; vänner, kollegor, till och med ens barn. På radion berättas ständigt om det kommande yttre hotet, fasaden som den stora ledaren till varje pris vill upprätthålla.
Folket bor på sina arbetsplatser, i tillhörande komplex. Alltid tillgängliga att dras ut ur sina lägenheter och tillbaka till rullbandet. Inspektörer går in i hemmen och ser till att de obligatoriska tavlorna på väggen är rena och hela. Ett dammkorn på Kim Il-Song, är ett för mycket. Allt förutom lydnad och hårt arbete är förbjudet – och straffen är många.
– Nordkoreaner gör de underligaste av saker, berättar en av våra hemliga missionärer. De marscherar överallt, var de än ska. Efter den obligatoriska kollektiva morgongympan är det inte ovanligt att de plockar upp varsin tung sten. De bär sedan sin börda genom städerna till dess utkant, till en plats där stenarna blir beståndsdelar i ännu ett monument till den stora ledaren. Det är utstuderat in i minsta detalj.
Den ”demokratiska folkrepubliken” är som världens största fängelse, omgiven av öppet vatten och omöjliga gränskontroller. Här finns ingen kriminalitet. Istället är det myndigheterna som står för brotten. Människovärde existerar inte, och man undviker till varje pris att bli en belastning på samhället, samtidigt som man lider av långvarig svält, undernäring och avsaknad av sjukvård.
Det är det absoluta systemet som gör kristna så utsatta och sårbara. De får inte finnas här, men gör det ändå. Det faktum att kristna både lyckats ta sig in i landet och vågat vittna är ofattbart. Och då har det bara börjat.
Men det finns en dragningskraft som Gud placerat i sina illegala missionärer i Nordkorea; de utstrålar Guds gränslösa kärlek. De gör goda gärningar utan anledning, utan att vänta sig något i gengäld. Sådant händer inte i ett land som fullständigt drunknar i kommunismens och ateismens människosyn. Bara en värmande blick är så chockerande, så tilldragande. Samtidigt bultar den kollektiva självkänslan på insidan och påminner: Jag är inte värd någonting.
Möjligheterna är få men de infiltrerande missionärerna tar vara på varje tillfälle. Vår hemliga källa berättar att det nästan uteslutande blir bönesvar när någon får chansen att be för en nordkoreans direkta behov. När ett långvarigt regnoväder skapade stora problem för arbetarna viskade en missionär att hon skulle be om uppehåll. Gud hörde henne, regnet upphörde och arbetarkvinnan häpnade. Nordkoreaner uppmuntras nämligen att be från att de är små, men inte till Gud utan till den stora ledaren. Men medan regimen basunerar ut fiktiva mirakler uteblir bönesvaren för befolkningen.
– Lär mig hur man ber, vädjade kvinnan. Och missionären svarade att hon först måste lära henne om vem man ber till. Då händer det. Jesus tränger igenom misstänksamhet, kyla och misär, och väcker ett hjärta som knappt vågat slå. Tårarna börjar rinna ner för hennes kinder och plötsligt står hon inför det farligaste beslutet man kan göra – att välja Jesus.
Man kan tänka, vad har de att förlora om de lever i det som många kallar för ”helvetet på jorden”? Varför skulle någon ens tveka att ta emot den kärlek som Jesus bjuder in till? Sanningen är att det finns något värre. När någon arresteras och skickas till koncentrationsläger så åker de inte ensamma. Enligt nordkoreansk lära är familjen ”infekterad” i upp till tre generationer, så hela familjen grips, fråntas sina ägodelar, tvångssplittras och skickas till gulag.
Att bli kristen är ett allvarligt brott med mängder av konsekvenser. En följd är att hela familjen förflyttas till den lägsta samhällsklassen, ”de oönskade”, som innebär att barnen får byta skolan mot arbete och familjen hänvisas till de yrken som har lägst överlevnadsgrad. Till exempel gruvarbete. Ertappas man med att äga en bibel eller dela sitt vittnesbörd blir konsekvensen desto större. 130 000 människor beräknas för närvarande vara dömda till ett liv i koncentrationsläger, många av de är kristna, och under Kim Jong Uns regeringstid har lägren bara ökat. Det är platser av bottenlös ångest, brutal tortyr, groteska avrättningar och svält till den grad att man äter gräset på marken – och sedan får dö för det brottet.
Det är därför inte med lätta hjärtan Ljus i Öster har en kampanj för att smuggla in 2000 biblar i Nordkorea. Vi inser att det kan ha förödande konsekvenser att äga en bibel, och gör allt vi kan för att de inte ska vara igenkännliga som just biblar. Vi kan av säkerhetsskäl inte beskriva hur de ser ut. Men det som får oss att ändå agera är vissheten om att detta är något mycket större än digitala biblar. Det handlar om att smuggla in Gud själv. Smuggla in hopp, ljus, frid och kärlek till ett folk som svultit i generationer.
Man förstår lite mer av det faktiska värdet av en Bibel när man hör om några få nordkoreaner som samlats mitt ute på ett fält för att läsa. Det är mitt i natten, tårarna rinner och Jesus lovar: Där två eller tre samlas, är Jag mittibland er. Och de där stunderna gör det nog värt alltihop.
—
Be för människorna i Nordkorea;
– Att så många biblar som möjligt ska nå in i landet
– För de troende som sitter i koncentrationsläger
– För de modiga som delar med sig av sin tro
– För ett skifte i landet och en öppenhet
Du kan fortfarande vara med och smuggla in mat och 2000 biblar! Märk din gåva ”nordkorea”.
SWISH: 123 900 3625
BANKGIRO: 900 3625