Hoppa till innehåll

Exklusiv intervju – ”ibland känns det som vi sitter på en låda med dynamit”

Det är som Orwell 1984 just nu. Om man inte står med Putin, är man ingen patriot i Ryssland. Utvecklingen går bakåt, mot hur det var under Sovjet, man ser samma mönster. Men nu är staten inte ens rädd för att visa att de kränker de mänskliga rättigheterna; under Sovjet försökte man i alla fall dölja det.

När jag ska samtala med Maksim och Dmitrij, våra nationella arbetare i Ryssland, är deras rädsla påtaglig inför att prata om läget i landet. Dmitrij säger till mig flera gånger att han inte vill publicera sitt namn och absolut inte vara med på bild. Jag försäkrar honom att vi naturligtvis tänker på deras säkerhet först och främst. Jag frågar dem om situationen i Ryssland och undrar också över varför den evangeliska kyrkan betraktas som ett hot av staten. 

Hur ser det ut med religionsfriheten i Ryssland idag?

Maksim: Det finns evangeliska kyrkor som påstår att vi har religionsfrihet. De har goda relationer med myndigheterna, medverkar i offentliga möten och stöttar det som Ryssland gör i till exempel Ukraina. De kanske inte är medvetna om det själva, men de blir utnyttjade av staten och möjligtvis finns det ett finansiellt incitament till att låta sig användas på det sättet. 

Dmitrij: När den nya antiterrorlagen infördes år 2016, då förbjöds i princip all missionsverksamhet. Lagen antogs utan att det diskuterades med religiösa ledare. Religionsfrihet är en mänsklig rättighet, men idag förlorar vi alla delar av det i Ryssland. Det började med kartläggningen av ”extrema aktiviteter” och Jehovas vittnen var den första rörelsen som förbjöds i landet. Allt togs ifrån dem och de stämplas idag som extremister. Staten hade samlat information om deras verksamhet i tio år innan de började arrestera, tortera och sätta dem i fängelse utan rättvis rättegång. Det innebär att andra grupper också är i fara, eftersom staten även samlar information om andra religiösa verksamheter. Vi skrev ett öppet brev till myndigheterna och protesterade mot beslutet gällande Jehovas vittnen. Även om vi inte är överens om teologi, så inskränker agerandet på religionsfriheten. 

Vad finns det för hot mot den evangeliska kyrkan?

Maksim: Det görs inte räder mot oss varje vecka, men det finns en närgående uppmärksamhet mot oss och vad som händer i kyrkan. Staten använder lagar, föreskrifter och byråkrati för att begränsa oss och vår verksamhet. Det är olika institutioner som ser evangeliska kyrkor som oönskade och som extremister. Om man blir kallad för en extremistisk organisation så börjar media bevaka organisationen och det skrämmer nya troende. Förut använde de ordet sekt för att skrämma bort folk, men det har förlorat sin effekt, så de behövde ett annat namn. Extremist är det nya namnet på de som gör något som regimen ogillar. Konsekvenserna kan bli att man blir fängslad, får sitt bankkonto stängt, och så vidare. Det är ingen slump att Navalnyj (en rysk politisk aktivist som just nu är fängslad i Ryssland) stämplades som extremist. Genom att använda samma stämpel för både politiska och religiösa aktörer vill man binda ihop dessa två och visa att allt egentligen handlar om politik. Det är samma instrument som används och mentaliteten att kämpa mot politiskt oliktänkande blir detsamma för religiösa organisationer. Staten är övertygad om att religion bara är en annan form av att vara aktiv politiskt och emot regimen. När man får pengar från utlandet som stöd, stämplas man som utländsk agent och då är man bevakad och de har all information om dig. Om du tar emot pengar från utlandet, då antas du springa ärenden åt utlandet; med andra ord är du spion. Myndigheterna tror aldrig på att pengarna går till riktiga behov, utan de är övertygade om att verksamheten måste dölja någonting annat. De är rädda för att vi vill destabilisera landet. 

Så det är tre termer som används: extremist, oönskad och utländsk agent. Liberaler, journalister och den evangeliska kyrkan betraktas som tre aktörer som hotar statusen och idealet om enhet som handlar bland annat om Sovjetimperialismen och den ryskortodoxa kyrkan.  

Dmitrij: Man stämplas som en ovänlig eller oönskad organisation. Vilka är de? De är hot mot staten, säger myndigheterna. Men varför? Jo, säger staten, för att vi har beslutat det. Det innebär i praktiken att varje organisation kan slumpmässigt och när som helst stämplas som ovänlig. Den evangeliska kyrkan ses som ett hot på grund av att den är en katalysator för ostabilitet enligt staten. Ryssland har en stor muslimsk befolkning och man vill inte ha bråk. Vi vill evangelisera alla och därför betraktas vi som potentiellt några som hotar stabiliteten. De ser att vi är små, men ändå skakar vi om samhället. Vi är aktiva bland alla, inklusive muslimer. Dessutom ses vi som ett hot mot den ryskortodoxa kyrkans status i landet. Den evangeliska kyrkan har också ofta bra relationer med väst och även det ses som ett destabiliserande element. Ryssland är retoriskt väldigt anti-väst och kämpar emot inflytandet därifrån. De vill ha kvar sina egna traditioner och TV-propaganda om att väst är den verkliga fienden är vanlig. Läget har blivit mer radikalt, det handlar om makt. Evangeliskt kristna är mindre än två procent i Ryssland, men ändå betraktas vi som ett hot mot både muslimer och den ryskortodoxa kyrkan. Just nu är staten inne i en informationsinsamlingsfas och de samlar in information om oss. 

Maksim: Vi har inga skäl att tro att vi är beskyddade av myndigheterna. Vi är mycket små, mindre än Navalnyj, och vill de knäcka oss så kan det ske utan ansträngning. Vi har endast Gud med oss. Myndigheterna testar läget hela tiden. Just nu är det Jehovas vittnen som är under attack. Inom landet är det inte många som stöttar dem och staten ser att det är okej att förtrycka dem. Vem är näst på tur? 

Dmitrij: Det är som Orwell 1984 just nu. Om man inte står med Putin, är man ingen patriot i Ryssland. Utvecklingen går bakåt, mot hur det var under Sovjet, man ser samma mönster. Men nu är staten inte ens rädd för att visa att de kränker de mänskliga rättigheterna; under Sovjet försökte man i alla fall dölja det. I praktiken finns det alltså ingen religionsfrihet i Ryssland, eftersom det finns ett reellt hot mot det existerande tillståndet. Man får som medborgare endast tänka på ett sätt. 

Maksim: Vårt arbete begränsas också av den ryskortodoxa kyrkan. Till exempel får vi inte längre besöka fängelser och barnhem. Fängelsedirektörerna vill gärna att vi kommer och jobbar bland fångar, men de säger att de fick ett samtal och kan inte längre släppa in oss. Samtalen kommer antingen från Moskva eller från den ortodoxa kyrkan. 

Dmitrij: Det stämmer, vi hade fängelsemission men en dag var vi inte längre tillåtna att komma in. Det kom ett Nej uppifrån. Jag vill inte vara någon revolutionär, jag är pastor och vill bara tjäna Gud. Vi är rädda, men rädsla är ingen bra motivation. Kärlek är bättre och vi vill vara positiva mot alla. Men jag känner mig ensam. 

Maksim: Ibland känns det som att vi sitter på en låda med dynamit och vi vet inte när den exploderar. 

Dmitrij: Ja, och det finns inget alternativ för frihet, något att byta ut den mot. Frihet är alltid viktigast. Om situationen i Ryssland inte förändras, då blir det fängelse eller att gå under jorden som gäller för oss, förr eller senare. Vi ska älska folket, fortsätta med vårt jobb och samarbeta med varandra. Vi måste stå med varandra som syskon och kämpa för mänskliga rättigheter i Ryssland. 

Fler artiklar

Kreativa och envisa missionärer i västra Kina

En sommar med Jesus

Barmhärtighet öppnar dörren för evangelisation