Ett engagemang bortom alla gränser
Problemmakargeneral. Med den titeln skriver Eugene Bach under sina e-postmeddelanden och varnar sedan mottagaren i en fotnot: ”Var och en som blir exalterad över vad Gud gör runtom i världen är ansvarig för sitt beteende. Jag har inget ansvar för någon uppgift som kan leda läsaren till att lämna sitt vanliga, tråkiga liv och sälja allt för att hjälpa de fattiga och följa Jesus in i 10/40-fönstret.”
När vi får tag på varandra via telefon befinner sig Eugene Bach på turné i USA med en av frontfigurerna för den kinesiska husförsamlingsrörelsen, Broder Yun. Tillsammans är de ansiktet utåt för rörelsens missionsvision, Back to Jerusalem. En vision som formades bland de kinesiskt kristna redan på 1920-talet men som tog ordentlig fart i början på 1990-talet. Målet är att människorna i områdena mellan östra Kina och Jerusalem ska få chans att möta Jesu kärlek. Dessutom arbetar Back to Jerusalem även i andra stängda länder som Nordkorea och Somalia.
Vägen till livet som frontlinjemissionär var allt annat än rak för Eugene Bach. Hans föräldrar gifte sig tidigt och redan när Eugene var ett år gammal lämnade pappan familjen. Mamman tog det hårt och hamnade i drogmissbruk. Den ena styvfadern avlöste sedan den andre och den tuffa hemmiljön var full av missbruk. 14 år gammal hände något som för alltid skulle förändra Eugenes liv. Intresset för en tjej ledde honom till en kyrka där han upplevde värme och kärlek från människorna. Miljön var trygg och stabil, allt det han saknade i sitt egna hem.
– När intresset för tjejen hade svalnat, fanns längtan efter Kristus godhet fortfarande kvar, säger Eugene. Den nya tron innebar nya vanor. Han bytte klädstil, sätt att prata, skaffade sig ett extrajobb i en lokal matvarubutik och inom några år hade han arbetat sig upp till biträdande chef – samtidigt som han fullföljt skolan. Efter skolåren sökte sig Eugene till militären, ett uppdrag han ansåg hedersvärt och något som han trodde Gud var glad över. Eugene klättrade snabbt i rang och var redan som 20-åring sergeant. När chansen kom att bli en av få som utbildas till prickskyttar, tog han den. Av de 30 antagna examinerades fyra, varav två togs in i plutonen. Eugene var en av dem.
– Som prickskyttar arbetade vi självständigt och fick fatta stora beslut på egen hand. När jag idag reser i stängda länder för att leta missionsmöjligheter, är jag även då ofta ensam eller med en medresenär. Militärträningen har lärt mig att tänka strategiskt och ”utanför boxen” under dessa resor. Den sista tiden i militären arbetade Eugene med underrättelser och lärde sig mycket om spionage och kontraspionage. Något han har nytta av i sitt nuvarande jobb.
– Jag är en ambassadör för Ljus i Östers givare och vill så gott jag kan kommunicera vad de är en del av. Jag är samtidigt väldigt medveten om att regeringar har koll på mig och därför placerar jag ofta ut vilseledande spår i min information. 1999 upplevde Eugene och hans fru att Gud kallade dem att åka till Kina under 18 månader. Nu har det gått 18 år och de bor fortfarande kvar i Hong Kong dit de flyttade år 2000. Genom åren har han och hans medarbetare byggt upp en förtroendefull relation med den kinesiska husförsamlingsrörelsen.
– De vi jobbar med är människor jag älskar, de är som en familj för mig. Många av dem spenderar jag lika mycket tid med som med min fru. En del kinesiska grupper vill inte arbeta med utomstående om inte vi godkänner dem, vilket visar vilken tillit de har till oss. Eugene upplever inte att missionslivet innebär ett offer.
– Jag älskar det jag gör. Jag skulle betala för att få göra det. Det är spännande och jag finner mening i det jag gör. De som offrar något är de människor jag betjänar, och min familj.
Trots att Eugene har ett högt arbetstempo, ser han inte på sig själv som särskilt driven. För honom är hans livsstil en naturlig konsekvens av det uppdrag Jesus gav lärjungarna att vara hans vittnen ända till jordens yttersta gräns. Att andra ser på honom som väldigt engagerad tror han snarare har att göra med västvärldens sätt att dela upp livet.
– I väst gör vi en uppdelning mellan mission och livet, det kristna och det världsliga, kyrkverksamheten och livsverksamheten. Mission är bara en av verksamheterna i kyrkan. I Kina ser han en annan inställning till livet och kyrkan.
– Kineserna delar inte upp livet på det sättet. Här är inte heller kyrkan en byggnad utan en gemenskap de lever i sju dagar i veckan. Där kineserna är, där är kyrkan. Eugene blir engagerad när han börjar prata om missionsbefallningen. Han önskar att både han själv och kyrkan i stort skulle göra mer för att regionen i det så kallade 10/40-fönstret skulle bli nådd med evangeliet.
– Jag tror att vi i väst kan fokusera så mycket på att Gud ska välsigna oss att vi missar det verkliga syftet, att ta evangeliet till områden där Kristus inte är predikad. Det finns en hel region som inte har hört och vi behöver göra mer för att nå den. Inte för att förtjäna frälsning, utan som en manifestation av vår kärlek till Kristus.
Back to Jerusalem (översatt, Tillbaka till Jerusalem) är en vision hos den kinesiska husförsamlingsrörelsen att missionera de onådda folken mellan östra Kina och Jerusalem. Den föddes bland kineser på 1920- talet och sedan dess har många offrat mycket för att uppfylla det som de tror är sin del i slutförandet av missionsbefallnigen.
FOTNOT: Artikeln är hämtad ur tidningen Ljus i Öster.