Elenas lovsånger har skakat en nation
Det fanns nästan ingen lovsång på språket, då kallade Gud någon otippad. Elena sa ja till kallelsen och korsade havet. Sångerna som Gud gett henne har skakat landet, spridits som en löpeld och öppnat stängda dörrar. Nu är hon med och multiplicerar lovsångarna.
– Vi slog in dörren. Nu är vi igenom och nu kan alla göra det, säger Elena.
På ett ungdomsläger hörde hon Gud tala och det satte riktningen för resten av hennes liv. Elena var kallad att skriva lovsånger, men hon skulle inte kunna skriva sånger närhelst hon ville.
– När jag ger dig något, då kommer du kunna skriva det. Men du behöver veta att den här sången, den här talangen, den är inte din, hade Gud sagt.
Gud hade oanade planer för Elenas sånger. Något år senare åkte några vänner till ett muslimskt land och medan Elena bad för deras resa fick hon ett hjärta för landet. Ungefär samtidigt talade Gud igen; Elena var kallad att leva och tjäna långsiktigt på andra sidan ha- vet. Efter universitet gick Elena en träningsskola och då förtydligade Gud att det var samma land hon skulle till, därefter flyttade hon till mellanöstern.
Elena började gå i en internationell kyrka och läste samtidigt språk.
– Jag känner att Gud gav mig en nåd att lära mig språket väldigt snabbt. Jag visste inte varför först men han bekräftade senare att han gav mig den nåden eftersom Han skulle kräva någonting av mig, som det står; ”av den som fått mycket ska det krävas mycket.”
Elena var inställd på att tjäna i bakgrunden och ville inte bara kliva in som lovsångsledare, trots kallelsen till lovsång.
– Lokalborna kan kulturen, de kan musiken, de kan språket, de kan historien, så jag kan ta med mig något som är en hjälp men i slutändan är det bättre att de gör det. Mitt hjärta var att multiplicera mig och andra… Det skulle inte handla om mig, utan om att se Guds rike ta form här.
Efter åtta månader skulle Elena hjälpa till i ett sopp- kök som tillhörde en nationell församling och då blev hon erbjuden att vara kvar.
– Ååå, det här är varför, tänkte jag, jag hade inte kunnat vara med i detta om jag inte hade språket.
Elena hade inte berättat att hon höll på med lov- sång, men lovsångsledaren hade fått reda på det ändå.
– Behovet var så stort, så från min allra första söndag var jag med. Men jag hade ingen förväntan att det skulle utvecklas bortom det, även om jag hade ett stort hjärta för att skriva sånger som kändes unika för kulturen och bar den här nationens budskap. Men jag tänkte inte så mycket på det då jag fortfarande tänkte att jag skulle tjäna i bakgrunden.
En person från en kristen radiostation kom fram till henne en söndag och sa: ”Ta med din gitarr till radion, vi vill se om vi kan spela in ett julalbum med dig.”
– Va? Vad snackar du om?, sa jag, det kom från ingenstans.
Men det var så det började. Elena kom i kontakt med en person som ville resa upp andra inom musik- produktion, som hon jobbade med i fem år. Tillsammans producerade de två album. Det fanns ett enormt behov av lovsång för så få sysslade med det.
– Det var inte många i hela nationen, nästan inga
faktiskt. Så jag blev en av dem som folk hörde av sig till om att leda lovsång på konferenser. Behovet av bra eller till och med hyfsad lovsång på språket var så stort att mina två album spreds snabbt. Det är helt otroligt. Jag hade inte förväntat mig att Gud skulle involvera mig i något sådant här.
Att lära sig ett nytt språk så bra att man skriva sånger är imponerande.
– Helt ärligt, det enda sättet jag kan se på det är att Gud vill ha fler sånger skrivna på det här språket, och Han ville ha någon som inte bara skrev en sång utan verkligen lyssnade in Hans hjärta. Och så ville han använda någon otippad. Gud älskar att använda det svaga för att förödmjuka det starka, och det dåraktiga för att förödmjuka det visa. Jag menar…jag är från ett annat land, jag älskar musik men hade ingen träning, jag växte inte upp här. Musiken, språket… inget är mitt. Det finns ingen anledning att välja mig. Jag tror Gud bara vill ha någon som vet att den inte klarar det- ta i sig själv. Så att Han kan säga, eftersom du vet att du inte kan så kommer du låta Mig göra Min grej.
Elena tänker på det Gud sa om att Han skulle ge henne sångerna och berättar att hon kunde gå förbi pianot eller vara i Guds närhet och BOOM, så kom en melodi. Under det senaste albumet har Elena fått bilder, eller blivit avbruten i sina tankar med en vers. Så små- ningom släppte det lite och hon kunde skriva sånger både även när inspirationen och uppenbarelsen kom.
– För det mesta är det sångerna där jag fått något direkt från Gud som människor älskar. De sångerna är de bästa, för de är inte min idé. Jag vet att jag får vara med, men det är Han som gör det bra. Så jag är medveten om att det inte är en lätt sak att skriva sånger på ett annat språk, men Han gav mig förmågan att lära mig språket och sa att det var nåd. Allt är nåd. Sångerna är nåd.
Genom Elena håller Gud på att ge ett folk lovsång- er, och det finns en fiende som är allt annat än glad.
– Det har hänt massor med konstiga saker, berättar Elena. Tekniska problem som producenten inte sett under sina 30 år… När jag reserverade studion för en vecka blev alla fyra vokalister sjuka. När alla var friska reserverade jag den igen, och tre av fyra blev sjuka.
Det senaste albumet har varit mest attackerat och det har funnits en tyngd i det andliga kriget som inte fanns tidigare.
– Alltid när jag skulle åka dit hände något som gjorde att jag kände mig känslomässigt nedtyngd eller upprörd. Och även om inget hade hänt kände jag tyngden, det var helt klart andligt. Jag fick jobba och be mycket för att tränga igenom. Flera gånger fick jag bilder från Gud. Jag såg bland annat ett slott där man försökte slå in en enorm port med hjälp av en stock. Jag bankade men det var som att jag inte kunde komma igenom. Jag upplevde att det var mer än ett album, vi försökte inta nya territorier i lovsångssfären och det var därför det var så svårt.
En morgon sa Gud till Elena att slå upp Psaltaren 68 och hon läste: ”Gud reser sig, hans fiender sking- ras, de som hatar honom flyr för hans ansikte… Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela, då bävade jorden, då strömmade regn från himlen inför Gud”.
– Jag upplevde att Gud sa att idag kommer jag skingra dina fiender, jag ska ta slut på den här andliga striden. Jag kände så starkt att det skulle bli en märk- bar skillnad. Jag skrattade lite… hade det inte varit roligt med en jordbävning ikväll?
Den kvällen blev mixningen klar och Elena gick upp för att dricka te när det plötsligt hördes ett dån och hela huset började skaka. Landet drabbades av den största jordbävningen sedan 20 år. Efter albumet har det funnits en ny öppenhet.
Elena har nu fått ta över musikstudion, och produ- cerar andras musik. Att multiplicera sig själv, som hon alltid velat, har kommit i funktion.
– Jag är ännu mer taggad på denna säsongen. Att få producera andras lovsång, men också få träna fler i att skriva profetiska sånger genom att lyssna in Gud och vad Han vill säga över nationen. Jag vill att det ska finnas så många fler som gör detta, inte bara jag!
Elena ville börja producera andras musik redan för flera år sedan, men det fanns ingen som ville eller kunde. Efter det här albumet kommer samtalen hela tiden. När första musikvideon släpptes fanns inget liknande, men efter en månad hade någon mer släppt en video… och sen en till.
– Vi slog in dörren. Nu är vi igenom och nu kan alla göra det, säger Elena.
Elena berättar också att många kontaktat henne och berättat att de blivit frälsta när de lyssnat på låtarna.
– Jag trodde aldrig att det skulle dra någon till Gud som inte redan var troende. En kille berättade att han lyssnade på en sång och när han kom till ”vem är jag att du skulle älska mig” så flödade vågor av Guds kär- lek över honom och han bara satt där och grät medan han mötte Gud för första gången.
Elena är inte anonym. Sångerna har nått nästan alla församlingar i landet och många som inte tror. Det finns risker, särskilt när man är så offentlig med sin tro. Men vi kan ändå inte skriva hennes namn här, eller vilket land hon finns i, för av olika anledningar kan det få förödande konsekvenser. Men Elena är inte rädd.
– Gud har inte kallat oss att leva trygga liv, säger Elena och lyfter sin bibel.