Elena fick nya lungor på dödsbädden

Varken sjukvård, spådom eller häxkraft kunde rädda Elenas liv, 
 men när hon ropade till Gud var det någon som svarade. Här 
 berättar Elena sin historia.

Jag växte upp i en ortodox familj som inte var troende, men själv funderade jag mycket på vem som skapat allt. När jag var 10 år brukade jag smyga iväg till kyrkan innan mina föräldrar vaknade, eftersom de skrattade åt mitt intresse för religion. 
När jag var 22 var jag svårt sjuk i lungcancer, och specialisterna i Bukarest sa att jag inte skulle överleva. Jag blev chockad när läkarna förberedde min mamma på att jag skulle dö. 

Hon kände inte Jesus och kände stor hopplöshet. Jag visste inte heller något om Gud, förutom det jag fått ifrån den ortodoxa kyrkan, men det var mest oförståelig liturgi. Läkaren sa att bara ett mirakel kunde rädda mig, så jag satte mitt hopp till detta mirakel, utan att veta hur jag skulle få tag på det. 
Många i liknande situationer söker efter mirakler i häxkraft. Min mamma gick till olika kvinnor som utövar spådom och häxkraft, och fick med sig heligt vatten och stenar. Det kostade mycket pengar. Jag fick dricka underliga drycker och bära runt på stenarna. Under tre månader åt jag bara rödbetor, valnötter och drack vatten, och jag rasade i vikt. Jag hade många mardrömmar på grund av allt detta, så jag sa till mamma att det inte hjälper och att jag inte längre skulle ta emot det. Jag förstod att de källor som hon öste ur inte var bra för mig.

Efter det ropade jag istället till Gud: ”Vilken slags Gud är du? Du har gett mig livet, men nu tänker du döda mig? Jag vill inte dö!”
På slutet behövde jag hjälp med allt och tog mig inte ens till toaletten. Jag fick morfin som gav mig hallucinationer. Jag såg mig själv begravas. Efter det slängde jag medicinerna.

En kväll var jag väldigt dålig, så jag sa till Gud: ”Om du finns så får du antingen döda mig eller ge mig nya lungor”. Jag visste inte hur man bad, men jag pratade med Gud. Jag hade sett en film om Jesus och Lasaros, så jag sa: ”Du reste upp Lasaros från döden – res även upp mig så ska jag sedan tjäna dig!” Den natten stirrade jag på taket i timmar och förväntade mig att Jesus skulle komma ner och hela mig. När jag var redo att ge upp hörde jag en röst som gav mig frid: ”Om du tror på mig, så ska jag hela dig!” 
Men jag visste inte vad tro var. Tro i den ortodoxa kyrkan innebär att göra många goda gärningar. Själv kunde jag ju knappt andas, hur skulle jag kunna göra goda gärningar? 

När jag berättade för mamma började hon gråta. Doktorn hade nämligen sagt till henne att innan jag dog, skulle jag börja hallucinera. När jag sedan blev ensam i rummet böjde jag knä och grät. Återigen hörde jag Jesu röst: ”Fortsätt att tro på mig!” Jag sa igen att jag inte hade kraft att göra något för honom. Men när Jesus talade till mig kände jag som en eld i min rygg, fast utan smärta. Vid det tillfället gav Jesus mig nya lungor. Jag ställde mig upp, och utan att inse det gick jag ut ur huset. Jag glömde bort att jag var sjuk och inte kunde gå. När min mamma såg mig ute i trädgården grät hon. Först då insåg jag att jag var helad. Jag kunde andas normalt. Jag kunde tala normalt. Jag kände inte längre någon smärta i mina lungor. Men det som gjorde att min mamma förstod att jag var helad var att jag hade fått tillbaka röd färg på mina kinder. 

Jag berättade för min familj vad jag sagt till Jesus om att tjäna honom hela mitt liv. För mig innebar det att gå till kyrkan, tända ljus och ge pengar till prästen. Men sedan fick jag tag på en bibel som jag läste mycket under tårar. Jag påverkades mycket av texterna och förstod att jag behövde börja bry mig om andra. Jag grät också när jag läste om gudar i trä som inte har ögon och öron och därför inte kan hjälpa. Jag förstod att det var fel med ikoner, och då jag läste Bibeln förstod jag att det måste finnas andra kyrkor som inte har sådant. När jag läste att Jesus snart ska komma tillbaka blev jag chockad. Jag förstod att jag inte var redo för det, men visste inte hur man blev det.
 
Efter ett tag åkte jag till Tyskland för att göra en analys av mina lungor. Läkaren var vän med min rumänska läkare, så de ringde varandra för att diskutera mitt fall. De hade inte sett något liknande under 40 år. När första testet kom trodde han inte på resultaten, så han gjorde ett till. Efter att han studerat båda testen bekräftade doktorn att jag inte hade några cancerceller – mina lungor var bättre än ett barns. Då fick jag vittna för honom om Jesus. Han sa att han aldrig tidigare trott på Gud, men nu trodde han. Efter det ringde han ofta och bad mig komma till sjukhuset och berätta för sjuka vad Gud hade gjort för mig. 

I en dröm såg jag Jesus och frågade honom vart jag skulle gå – till en ortodox kyrka eller en katolsk – men Jesus sa bara att jag behövde omvända mig. Väl tillbaka i min hemstad hörde jag några evangelister tala om omvändelse. Jag kopplade ihop det med min dröm och förstod att jag skulle koppla med dem. De visade sig tillhöra en pingstkyrka. Efter ett tag döpte jag mig och började evangelisera med dem i byarna. Under tiden fick jag en vision från Gud att tjäna turkar. Gud visade mig att muslimerna söker på fel ställe och att jag skulle visa dem till Jesus. Gud ledde mig till att arbeta med mission, vilket jag har fortsatt med. 

När jag är ute och möter människor upplever jag ofta Guds kraft och talar med stor frimodighet. Normalt är jag inte sån, men Gud ger mig av sin kraft. Många gånger har jag saknat pengar, men Gud har utfört mirakel efter mirakel. Vid ett tillfälle fick en medlem i församlingen en vision där han såg att han gav sina pengar till mig, och det var just de pengar jag behövde för att köpa en biljett och åka till en bibelskola.