Hoppa till innehåll

Bibeln – världens mest klassiska bok

Under 50 år har Institutet för Bibelöversättning välsignat massor av människor genom att ge dem Bibeln på deras egna språk.

Institutet för Bibelöversättning (IFB) i Sverige firar 50 år och vi var med på deras jubileumsfirande i Skarpnäckskyrkan. Det var en glädjefylld stämning och människor från olika länder samlades för att fira ett fantastiskt arbete. Det bjöds på inspirerande talare och himmelsk sång som gjorde att tiden för ett ögonblick stod stilla.

Kristine Arapovic Lindetorp, dottern till IFB:s grundare Borislav Arapovic, inledde samlingen genom att berätta hur hon som treåring fick flytta ut från sitt rum, eftersom pappan skulle starta Institutet.

– Jag fick flytta ut och institutet flyttade in, säger hon glatt.

Det blev början för ett arbete som skulle bära mycket frukt och välsigna folken i det forna Sovjetunionen med Bibeln på deras egna modersmål. Idag finns medarbetare och självständiga avdelningar i flera länder över stora delar av världen; bland annat i Finland, Ryssland och Storbritannien.

Institutets grundare, Borislav Arapovic, gav en kort historisk överblick om folken utan Bibel och betonar att firandet och allt arbete kan sammanfattas med meningen: ”Tacksamheten till Herren”. 

När institutet startades, visste ingen av de inblandade hur man översätter Bibeln och vad det innebär. Det är ingen människa som gjort detta möjligt, utan det är Gud, påpekar han, och tillägger att förutom att Bibeln är avgörande för människor som vill lära känna Jesus, är översättningarna också ett inträde till världslitteraturen för folken.

Bibeln är världens mest klassiska bok, säger han.

Det började med visionen om att ge Bibeln till de icke-slaviska folken bakom järnridån. Det måste ha varit en omöjlig uppgift 1973, betonar Bronwen Cleaver, IFB-s direktör i Moskva. Om målet är att ge Bibeln till alla folkgrupper i Ryssland och i närliggande länder, börjar vi se målsnöret snart, uppmuntrar hon och menar att det är möjligt i vår livstid. IFB i Ryssland satsar på tre nya initiativ för att komma vidare. Dels på muntliga bibelöversättningar till folkgrupper som saknar skriftspråk i Kaukasien, dels på att översätta Bibeln till ryskt teckenspråk som är ett projekt i samarbete med den rysk-ortodoxa kyrkan och dels på att skapa större möjlighet att ta till sig Ordet så att översättningar inte blir kvar på hyllor (fysiska eller virtuella) som innebär utveckling av mobilapplikationer, filmer och så vidare.

Ledordet för deras arbete, ”Ända till nu har Herren hjälpt oss” (1 Sam. 7:12), ekar både i ord och handling under firandet i kyrkan. Fokus är ständigt på att Gud är och har varit med under hela resan.

– Jag kan inte berätta om Jesus utan en Bibel, säger Institutets viceordförande André Lovtjärn, och poängterar att det inte går att läsa den utan översättningar. Innan missionärerna skickas ut till onådda folk, måste det finnas en Bibel på deras språk. Det är ett arbete på ungefär 20 år, eftersom det är så lång tid en översättning av hela Bibeln tar.

Under 50 år har de olika avdelningarna för IFB över hela världen gett ut Bibeln, Nya Testamentet och bibeldelar i 77 språk och nästan alla är IFB-s egna översättningar. Firandet genomsyrades av tacksamhet och Anita Laakso, Institutets direktör i Finland, säger ett fint avslutningsord: ”Tack för allt Herre, Ordets givare.” 

Ljus i Öster har varit med och gett stöd för arbetet från början och just nu är vi med i översättningsarbetet till språken lezginska, adygeiska och avariska i Kaukasien och till det finskugriska språket komi-syrjänska i Ryssland.

Fler artiklar

Från missbruk till att bli Guds tjänare

En stund i arkivet

En minnesvärd årsmöteshelg