Möt befolkningen som ”inte finns”
Ryktet går. Det finns några som kan ge dig rätten att finnas. Läs om projektet i Laos, som har potential att förvandla en nation – en människa i taget.
Att föra människor fram till ett värdigt liv är målet för våra partners i Laos. De såg att många med funktionsnedsättningar säljer sina kroppar för att ha råd med mat. För att erbjuda en väg bort från det livet startade de en skola för döva, men för att få skolan registrerad krävdes det att eleverna hade medborgarskap. Det blev starten på ett stort projekt, som tar itu med en grundorsak till lidandet i Laos, avsaknaden av medborgarskap.
Vi kallar det för Familjeboksprojektet. En familjebok är den id-handling, med släktträd, som krävs för medborgarskap. I Laos, Sydostasien, bor det officiellt cirka 8 miljoner, men i verkligheten är de många fler. Förr kunde man nämligen bli av med sitt medborgarskap när man anklagats för olika brott eller var ”oliktänkande”. Det har i sin tur lett till att generationerna som kommit efter, inte heller blivit medborgare, eftersom deras föräldrar ”inte finns”.
– När man frågar ”har du id-handlingar?” och får ett nej, så är man nöjd med det svaret, eftersom så stor del av befolkningen inte har det. Därför har Laos blivit en typ av fristad där även flyktingar kan leva i landet hyfsat bra, så länge man inte gör något som sticker ut, eller praktiserar aktiv kristendom, säger vår medarbetare Tomas.
Utan id-kort kan man alltså befinna sig i landet och arbeta (utan att betala skatt), men inte gå i skola, ta körkort eller ha ett bankkonto. Du får ingen sjukvård, och drabbas på värsta sätt i kontakt med lagen. Skyldig eller oskyldig, det blir ingen prövning och du straffas oavsett, för du har inga rättigheter. Du finns inte. De kristna utgör majoriteten av den oregistrerade befolkningen, och man räknar då med att hela 15-20 % av den totala folkmängden i Laos är aktivt kristna. Och hisnande nog har alla som kallas ”aktivt kristna” i Laos suttit i fängelse för sin tro. En av våra medarbetare är en av dem.
– Ordet extrem är ett för lätt ord när man talar om hur förföljelsen av kristna sett ut. Det har varit fullständigt brutalt, menar Tomas. Man ser alltså spår av avrättningsplatser och möter konstant människor som har ärr, som stympats eller som är gravt handikappade på grund av tortyren från förföljelsen. Den 1 januari 2020 blev det lagligt att vara kristen i Laos – för de som är medborgare. Det var en viktig början. Nu behöver lagen implementeras på alla nivåer, och skyddas mot de krafter som vill häva beslutet. Traditionen av hur buddhismen vill få bort de kristna lever kvar i det kommunistiska landet.
– Jag skrev ett brev till ministerrådet i januari och påminde dem om vad de hade gjort när de skrev på avtalet om mänskliga rättigheter. Som ett mirakel tog de en kopia på brevet och skickade det till alla polisenheter i hela Laos, säger Tomas. I södra Laos hade polisen hängt en pastor upp och ner med ett rep runt fötterna. Det var bara en tidsfråga innan han skulle dö. Men så kom brevet, som påminde om att den nya lagen också behövde efterlevas. Det ledde till att myndigheterna åkte ut och kontrollerade läget, de såg pastorn hänga där och sa: ”Släpp honom omedelbart”. Visionen med arbetet i Laos är att alla ska kunna få leva ett normalt och fritt liv.
– Under tiden fram till det kan det finnas olika steg som man måste ta. Den som inte har medborgarskap kan aldrig ta del av landets rättigheter och förmåner, inte heller ha skyldigheter. Det vi gör är att vi ser till att de får medborgarskap igen. När de fått det har de rätt att anlita en advokat, överklaga domar och arresteringar, berättar vår partner.
– Får ni piska en romersk medborgare som inte ens är dömd för något? frågade Paulus strategiskt. I Nya testamentets kontext var landet ockuperat av romarna och judar saknade ofta medborgarskap i Romarriket. I mötet med lagen kunde de behandlas som laoiterna idag. Men när det visade sig att Paulus hade medborgarskap fick han flera gånger gå fri. ”De som skulle förhöra honom drog sig genast undan. Även befälhavaren blev förskräckt när han förstod att det var en romersk medborgare som han hade belagt med bojor.” (Apg 22:26-30) Tänk vilken stark innebörd det är när Paulus skriver: ”Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj.” (Ef 2:19)
Många laoiter hör ryktet om att det finns någon som kan hjälpa dem. De hör om våra medarbetare, som är kända lokalt. De hör att folk blir upprättade. De hör om de fem personer som våra partners öppnat upp sina hem för och som, istället för att gå på gatan, nu går i skolan. Tomas berättar hur Gud leder och för dem samman med vem de ska hjälpa härnäst.
– Det går inte förklara, slumpen har jag slängt för länge sedan. Det är ett detektivarbete att återfå sitt medborgarskap. Id-handlingarna måste skapas, och det handlar inte om att tillverka ”falskleg”, utan legitima handlingar. Dessutom behövs bevis för att personen levt i Laos.
– Vi letar också efter beslutsdatumet då föregående generation fråntogs de mänskliga rättigheterna och lyckas vi få ihop det blir det ett bevis inte bara för den aktuella personen, utan också för föräldern, att de levt i landet. Då måste familjerättigheterna ges tillbaka. En sak som gör att vi lyckas är att vi inte lägger någon skuld i vad som hänt, som ledde fram till att man förlorade sin familjebok. Vi skäms inte för storyn. Vi för fram i ljuset vad alla parter har gjort. Flera har försökt tidigare, men det genombrottet som det här projektet fått på bara några månader är helt unikt.
– Under våren 2020, innan Corona pausade projektet, har 250 personer fått familjeböcker, och 300 till är på gång nu. 18 av dessa personer har blivit frigivna direkt efter arrestering tack vare familjeboken. Ytterligare 6 personer frigavs före det. Tomas har länge haft ett hjärta för de människor som samhället ofta glömmer bort, men som Jesus manar oss att se.
– Ljus i Öster är faktiskt min inspirationskälla. För ett antal år sedan när ni berättade om alla som satt i fängelse för att de smugglat biblar, och att Jesus säger ”ni besökte mig i fängelset”, började jag besöka svenska fängelser. Jag ringde Kriminalvårdsstyrelsen och frågade hur många som inte fick besök och fick en lista på 2400 namn. Jag började besöka ett antal. De fick någon att prata med och jag lärde mig hur livet fungerar. Eller snarare hur livet inte fungerar. Efter ett tag tog en efter en emot Jesus. När Tomas kom till Laos var det naturligt att också där hälsa på de som sitter i fängelse, och det var också så hela familjeboksprojektet fick sitt stora genombrott.
– Revolutionen kom när jag gick in till fångarna för första gången. Då gick det upp för mig: Wow, alla som sitter i fängelse är bevisligen registrerade. Det är dokumenterat vilka som sitter i fängelse, alltså kan man bevisa att alla fångar funnits i landet. Och det visar sig stämma, mot alla odds har en fängelsedom blivit en av de viktigaste detaljerna för att få bli medborgare. Paradoxalt med tanke på att brottsliga anklagelser många gånger var anledningen till att man själv, eller ens släkt, förlorade familjeboken från första början. Detta blir på ett sätt också en upprättelse för alla som sitter inne bara på grund av att de inte har medborgarskap. Nästa steg i processen är en förhandling. Då ska man söka medborgarskap hos samma poliser som tidigare arresterat en.
– Det blir en fruktansvärd spänning mellan parterna, då man ofta är rädd för poliserna, men då är jag limmet och kan föra en dialog, säger vår medarbetare. Polisen beter sig bättre när jag finns intill. Det är viktigt att notera att ett mottaget medborgarskap inte släpper ut massor med farliga brottslingar ur fängelset, utan det ger människor chansen att få sitt fall prövat rättvist. Finns det då inget skäl att sitta i fängelse, kan man äntligen få sitt liv tillbaka. Det går inte räkna hur många kristna som suttit i fängelse, och som också dött där. De får inte mat i fängelset, utan anhöriga måste komma med mat, som i sin tur ofta stjäls av en fångvakt med en värdelös lön, eftersom fångarna ”ändå ska dö”. När straffet är avtjänat får många sitta kvar. Det är ett sjukt system. Har du inga anhöriga eller har du kommit som flykting så är det inte fråga om hur länge du ska sitta, det är en dödsdom.
– När du kommer in i fängelsernas misär för att hjälpa en fånge, tror de nästan att du är en vålnad eller en ängel. Och så frågar de: Vem är det som hjälper till och gör det här möjligt? Då har jag berättat lite om Ljus i Öster och då vill de ju offra sina liv för Ljus i Öster. Det går inte beskriva, det är som att stå under galgen och så ger någon dig nycklarna till fängelseporten, och det är Ljus i Öster som räcker över dem, säger Tomas.
Fantastiskt nog är också de tuffa fängelserna de största evangelisationscentren som någonsin funnits. Om du rånat en bank kommer du troligen hamna bredvid en kristen som ber för dig. Man har till och med försökt bygga nya fängelser för att samla alla kristna på ett ställe – för de som kommer ut ur fängelset tenderar att vara totalomvända. Som understödjare har du varit med och stöttat projektet från start i december.
– Utan er så fanns inte detta projekt, helt enkelt. Ljus i Öster har gått in med de faktiska kostnaderna och gett oss själva startmotorn. När det hettar till brukar många organisationer åka ifrån men Ljus i Öster står kvar, säger Tomas och påminner om tidigare upplevelser. En av mina förebedjare, Astrid, höjde Ljus i Öster inte bara till skyarna, utan raka vägen in i himlen. Framför nådens tron, där finns Ljus i Öster.