Hoppa till innehåll

3 anledningar till varför jag brinner för mission

När Ljus i Östers gästkrönikör Ellen Thornell från Gå ut mission, mötte Gud tändes en eld i hennes hjärta. Då förstod hon att Gud var på riktigt och att hon var en av de få lyckligt lottade som fått höra om honom.

När jag var tolv år mötte jag Gud. Ingen i min familj trodde men jag hade hängt med en kompis till en kör i kyrkan. En lägerkväll fick jag ett starkt Gudsmöte och insåg, Gud är på riktigt! Han är inte bara en god kärleksfull far som vill möta mig och allt det där de hade tjatat om på kören, utan Han är också PÅ RIKTIGT! Jag minns hur jag tänkte: det här ändrar ju allt. För om Gud är på riktigt, vilket jag nu erfarit att han är, då betyder ju det att allt det andra de tjatat om också var på riktigt. Det finns en Gud som är god, som älskar mig, Han är min Pappa, skaparen av allt och Han vill ha med mig att göra! När jag haft den uppenbarelsen började det brinna i mig. Att Gud var på riktigt ändrade verkligen allt. 

Jag visste inte vart jag skulle ta vägen med den här elden men så hamnade jag på en missionsresa till Bulgarien med Gå ut Mission och där kom uppenbarelse nummer två. Jag fick möta människor som aldrig hört om Gud, som själva inte fått erfara att Han är på riktigt. Jag fick vara med och berätta, be, bana väg för att de skulle få ett eget möte och själva se att Gud är på riktigt, att Han är god, allsmäktig och framför allt att Han vill ha med dem att göra. Att se människor få det där mötet, den där stunden då de själva får inse Sanningen med stort S, det är heligt. Det är dessa stunder jag lever för, när livets mening, ljus och sanning blir verklighet där det tidigare varit mörkt och lögner som regerat. När Gud får gå in och ta sin rätta plats som Herre. Jag är så tacksam för personen som tog med mig på lägret som jag inte ville åka på, tacksam för den där predikanten som predikade evangeliet så att jag förstod, för den som tog sig tid och bad en frälsningsbön med mig. Framför allt är jag tacksam till Gud för att Han gjort allt, betalat allt, gett allt för att sedan ge det till mig. Den tacksamheten gör mig brinnande. Tänk att jag nu kan få vara den personen för någon annan, den som predikar evangeliet så att det förstås, den som ber, den som leder fram till Jesus. Det finns inget annat som ger livet sådan mening. Jag vet att för mig var det skillnaden mellan liv och död, skillnaden mellan ett liv i ensamhet och förvirring till ett liv som älskad dotter till den ende sanne Guden. 

Sedan kom uppenbarelse nummer tre. Jag kunde ramla in i en kör i en församling, bjudas med på läger och där möta kristna som visade vägen fram. Det finns platser där man inte kan ramla in i en församling, stöta på en troende som visar vägen till Jesus. Platser där mörker och förvirring fortfarande råder över människor som väntar på att någon ska komma och visa vägen fram till ljuset. Jesus dog för mig så jag vill leva för Honom och Han sa: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar…”. Vilken bättre plats än på de mörka platserna där folken fortfarande väntar? Jag vill åka dit, ge fler möjlighet till den där stunden, det där ögonblicket som förändrar allt. Därför brinner jag för mission. Gud är på riktigt, den erfarenheten ändrade allt för mig. Jag vill göra det möjligt för fler folk, ja egentligen alla folk att få möjlighet till det där ögonblicket som förändrar allt. När Gud kliver in och blir på riktigt. 

Ellen Thornell är 21 år och bor i Eksjö med sin man David. Hon jobbar som verkställande assistent på Gå ut Mission. Hon har varit ute regelbundet på missionsresor sedan 15 års ålder och drömmer om ett fortsatt liv i tjänst för Guds rike. 

Fler artiklar

Väckelsens start i Mongoliet 

Från modlöshet till välsignade möten

Kreativa och envisa missionärer i västra Kina